Tung höst väntar på klimatfronten
Den globala klimatpolitiken är i motvind. Medan regeringstjänstemän slipar regler för hur Parisavtalet ska implementeras visar ledande politiker världen över föga intresse för tuffare klimatpolitik. Tvärtom vill flera gå Donald Trumps väg.
Kina kan forma agendan för den globala klimatpolitiken i höst eftersom EU saknar en bundsförvant i väst, bedömer Finlands chefsförhandlare Outi Honkatukia. Den här veckan jobbar hon på regler för hur Parisavtalet ska implementeras. Samtidigt frestas toppolitiker i flera länder att gå i Donald Trumps klimatfotspår.
Vi ska ta fram en så kort och koncis text att politikerna kan ta tag i tvistefrågorna i Katowice. Det är en tuff uppgift, för i den aktuella luntan återfinns alla länders åsikter. Outi Honkatukia
När klimatavtalet i Paris klubbades i december 2015 gav förhandlarna sig tre år för att staka ut gemensamma riktlinjer för hur det ska tolkas. De jobbar på en så kallad regelbok för att alla parter ska veta hur man kan och hur man inte kan mäta, rapportera och verifiera utsläpp. Utan gemensamma spelregler kunde alla tolka avtalet som det behagar, vilket i praktiken skulle garantera att det inte tjänar sitt syfte att bromsa klimatförändringen.
Jobbet med regelboken har förlöpt trögt. Vissa av de 195 parterna har försökt omförhandla sådant som redan var överenskommet i Paris. I övrigt har de olika syn på hur strikta reglerna ska vara, och om de rika länderna ska bindas av tuffare regler än andra. Jobbet har framskridit så segt att tjänstemän från alla länder måste samlas för en extra förhandlingsvecka i Bangkok med start i dag.
Uppdraget är att se till att det finns en rimlig chans att få regelboken klar inom utsatt tid, på klimattoppmötet i Polen i december.
”Om parterna i Bangkok inte kan enas om en tydlig förhandlingstext för ministrarna att bygga vidare på kommer det att äventyra ett tillfredsställande resultat i Katowice”, skrev förhandlingsordförandena nyligen i en gemensam promemoria.
Det är frispråkig självkritik med beaktande av den vanligen superdiplomatiska FN-jargongen. Bangkokmötet måste helt enkelt kompromissa fram tydligare riktlinjer. I dag är alltför många parallella spår öppna.
– Vi ska ta fram en så kort och koncis text att politikerna kan ta tag i tvistefrågorna i Katowice. Det är en tuff uppgift, för i den aktuella luntan återfinns alla länders åsikter, säger Finlands chefsförhandlare Outi Honkatukia i Bangkok.
EU utan bundsförvant
Outi Honkatukia bedömer att Kina kommer att dominera i höstens förhandlingar. EU skulle behöva en stark bundsförvant för att ge klimatpolitiken en västerländsk prägel, men sedan Donald Trump kom till makten och lovade dra USA ur Parisavtalet har också EU:s inflytande minskat.
– USA håller låg profil. De amerikanska tjänstemännen är mycket aktiva i kabinetten, men de drar sig för att säga någonting som kunde tilldra sig Vita husets intresse, säger Honkatukia.
Tidigare har EU också bildat koalition med de allra minst utvecklade länderna och de små önationerna, men:
– De överröstas nu av Sydafrika och Egypten som dominerar i Afrikagruppen, säger Honkatukia.
Bangkokmötet är det sista inom FN-processen före Katowice i december. I övrigt är hösten späckad av informella möten (se faktarutan), i avsikt att trissa upp klimatåtgärderna utan krångliga förhandlingar. De här mötena kan hjälpa FNprocessen på traven, om de är framgångsrika.
Tyskland på efterkälken
Framsteg är vad FN:s klimatprocess skulle behöva med tanke på att ambitionsnivån halkat efter på sistone. EU diskuterar för närvarande sitt utsläppsmål för 2030. Studier visar att målet på 40 procent utsläppsminskning från 1990 års nivå inte är nära på tillräckligt och inte heller i linje med målet till 2050. Klimatkommissionären Miguel Arias Cañete vill bestämt höja budet till 45 procent.
Förslaget väcker inte precis jubelrop. Tysklands förbundskansler Angela Merkel sade nyligen att hon inte är tänd på nya klimatmål, att man hellre ska försöka nå de nuvarande målen. Den tyska regeringen medgav tidigare i år att Tyskland inte kommer att nå sina utsläppsmål för 2020. Spanien och Irland har också sagt att de inte vill höja 2030-målet, enligt Politico.
Australien har precis gjort en helomvändning sedan Scott Morrison ersatt Malcolm Turnbull som premiärminister. Turnbull ville skriva in Australiens klimatlöfte på 26 procents utsläppsminskning från 2005 till 2030 i lagen, men det kostade honom partiordförandeskapet. Turnbull beklagade vid sin avgång att ”vetenskapsfientliga krafter” i hans parti Liberalerna underminerar dess klimatpolitik.
Liberalerna släntrar efter i opinionsmätningarna, och i ett försök att ändra på det inför valet nästa år lovar
Finlands chefsförhandlare
Morrison att skrota Australiens klimatpolitik och strunta i utsläppsmålet. I en tweet förra veckan titulerade han sin nyutnämnde energiminister Angus Taylor ”minister för att sänka elpriset”.
Climate Home News skriver att Morrison skulle vilja att Australien följer USA:s exempel och lämnar Parisavtalet. Så lär det ändå inte bli. Australien förhandlar för närvarande om ett lukrativt handelsavtal med EU. Det förutsätter att båda parter är med i Parisavtalet, påpekar EU. Tipset är att Morrison inte vågar riskera handelsavtalet.
Australien är ändå inte ensamt. Strax efter Donald Trumps besked lovade resten av världen rätt unisont att stanna kvar i Parisavtalet, men nyligen hotade Jair Bolsonaro med att Brasilien lämnar Parisavtalet om han blir president. Opinionsmätningarna visar att han har en hygglig chans.