Risken med att tala om risker: Är ett glas alkohol verkligen för mycket?

Forskningsrapporter kan vara bristfälliga eller leda fel. De kan ändå få stor spridning, större än invändningarna i efterhand.

”Låt dig inte luras och tro att lite alkohol är bra för hälsan. Visserligen verkar det finnas en mindre skyddseffekt för hjärtsjukdomar, men de negativa effekterna är många gånger fler. Exempelvis ökar risken för cancer påtagligt. Även vid små mängder.”

Alkoholstudien som publicerades i ansedda The Lancet i augusti fick stor publicitet i medier världen över. Det är förstås ingen överraskning. Alkohol är ett kärt ämne. Den orsakar stora problem men ger också njutning för många. Allmänheten lever nästan i ett beroendeförhållande till nyheter om alkoholens fördelar och nackdelar. Vi kan inte få nog av nya uppgifter om dess hälsoeffekter.

Forskarna bakom Lancetstudien hade med hjälp av cirka 1 300 vetenskapliga studier analyserat alkoholkonsumtionen och dess effekter på hälsan mellan 1990 och 2016 i så gott som världens alla länder.

Resultaten sammanfattades ofta med ”också ett glas är för mycket” och ”det finns ingen säker lägsta alkoholkonsumtion”.

Förra veckan påpekade ändå den brittiska statistikern David Spiegelhalter, expert på riskkommunikation, att studien hade brutit mot en av Lancets regler: När en studie rapporterar om risker ska den inte bara berätta om de relativa förändringarna av risknivån (till exempel tre procent större risk) utan den ska också visa vad det betyder i absoluta tal (till exempel att 900 personer av 100 000 personer nu riskerar att insjukna på grund av sin konsumtion).

Absoluta tal visar tydligare om den förändrade risknivån är något att bry sig om. Risken kan då lättare jämföras med andra risker i livet.

Spiegelhalter skriver hur Lancets pressavdelning i ett pressutskick korrigerar missen.

Det visar sig att de som dricker en dos alkohol (10 gram ren alkohol) varje dag under ett år har en risknivå på 918 per 100 000 personer. 918 av 100 000 personer beräknas insjukna i en alkoholrelaterad sjukdom under ett år, enligt studien.

För dem som helt avstår från alkohol är motsvarande siffra 914. Skillnaden är alltså mikroskopisk ur ett praktiskt perspektiv. Spiegelhalter räknar också ut att en tio grams dos alkohol per dag betyder 16 ginflaskor under ett år.

Risken att insjukna för dem som drack två doser per dag var 977 på 100 000.

Spiegelhalter reagerar framför allt på studiens slutsats att det inte finns någon ”säker gräns” för vår alkoholkonsumtion. Enligt honom kan man inte dra denna slutsats av studien. Ändå var det just detta som valsade runt i världens medier efter att studien hade publicerats.

Lancets regel om att de absoluta talen ska redovisas kan ses som en följd av att de vetenskapliga tidskrifterna och det vetenskapliga samfundet har tvingats se över sina rutiner efter kritik som ifrågasätter många av de senaste årens uppseendeväckande forskningsrapporter.

Det som har kallats för replikationskrisen gäller framför allt socialvetenskaper och psykologi. När andra forskare senare har försökt upprepa resultaten i studierna har man inte lyckats. Principen är att en studie ska ge samma resultat om den upprepas med samma metod och ett liknande källmaterial. När resultaten inte har gått att upprepa har man ifrågasatt om de alls säger något om mänskligt beteende ”i riktiga livet”.

Replikationskrisen har bland annat lett till att man försöker finna rutiner som förhindrar att forskare anpassar sina forskningsmetoder till sin förhandsuppfattning om slutresultatet. Lancets regel om de absoluta talen vid risker kan ses som en skyddsåtgärd vid själva presentationen av rapporten, så att resultaten kommuniceras så neutralt som möjligt.

Det räcker sällan att fel rättas till i efterhand. De först publicerade resultaten kan leva kvar länge hos allmänheten. Just i alkoholens fall kan vi ändå vara säkra på att en ny forskningsrapport redan är på väg.

”Allmänheten lever nästan i ett beroendeförhållande till nyheter om alkoholens fördelar och nackdelar.”

TIM JOHANSSON

producent