Jag vet bäst – tror jag

Har du tänkt på att det inte bara är barn som kan själv? Vi vuxna är precis likadana.

Hur många är vi inte som tyckt att samhällets regler och normer inte fungerar och i stället gjort på vårt eget vis?

Vi går över gräsmattor som är förbjudna att beträda, därför att det är självklart att vi människor skall ta den närmaste vägen. Vi sorterar inte soporna för att vi är ganska säkra på att de ändå bränns på samma bål när de kommer till tippen. Vi bygger en altan mot söder som ingen störs av utan att söka bygglov för att det bara är onödigt. Vi gräver kanske till och med ner utedassets tunna, eller i alla fall dess innehåll, vid den närliggande skogen där verkligen ingen människa går för att det är så snårigt.

Visserligen är vi medlemmar i ett samhälle där vi röstar fram våra politiker, som i sin tur med hjälp av tjänstemännen bestämmer hur reglerna skall se ut. Men vi vet bättre …

Jag kände en kvinna en gång som på fullaste allvar snattade varor ibland, av principiella skäl: när betjäningen var usel och ingen kom och hjälpte henne på länge tyckte hon sig ha rätt att ta en vara och gå.

Okej, om jag då tycker att en vara har ett för högt pris, kan jag då lägga de pengar som jag tycker att varan är värd på disken och sedan trava hem med den?

När min semester började satt jag i bilen och insåg plötsligt att det var otroligt skönt att inte behöva ligga i vänsterfilen och stressa om i olagliga hastigheter. Så borde jag alltid tänka, insåg jag.

Hur kan vi vara så säkra på att vi är bättre på att avgöra vilka hastighetsbegränsningar det borde vara på olika vägavsnitt? Varför tycker vi att vi kan köra si eller så mycket fortare?

För även om det kan tyckas att det faktiskt är ett vägavsnitt där hastigheten borde tillåtas vara högre så är det ändå ett faktum att det varje år dör rätt många människor i trafiken.

Så hädanefter tänker jag (förhoppningsvis) resonera så här: Så länge olyckor fortfarande uppstår på grund av att vi kör för fort håller jag hastighetsbegränsningarna.

När ingen skadas eller dör i trafiken, då tänker jag om. Men först då!