En svensk Korngold i farten
Den produktive mästerorkestratören Rolf Martinsson är något av en särling både i sitt hemland och i vidare perspektiv.
SAMTIDA KONSTMUSIK
Rolf Martinsson Presentiment.
Orkesterverk: Open Mind, Dickinson Songs, A.S. in Memoriam, Concerto for orchestra. Kungliga filharmonikerna under Andrew Manze och Sakari Oramo. Lisa Larsson, sopran. (BIS)
Rolf Martinsson (f. 1956) är något av en särling inte bara i sitt hemland, utan även i ett vidare perspektiv. Vad finländska tonsättare anbelangar kommer man stundtals att tänka på en Kimmo Hakola på det humöret, men Martinsson går ännu längre i sin ohöljda emotionalism och dragning till ett senromantiskt prunkande uttryck.
Den produktive mästerorkestratören Martinsson, med i dagsläget över hundra verk på opuslistan, klingar de facto närapå som en svensk Korngold – med ett stänk av Walton mellan verserna – och att han ännu inte profilerat sig som filmmusiktonsättare är minst sagt förvånande.
Den visuella aspekten är starkt närvarande i skivans första stycke, konsertuvertyren Open Mind (2005), vars titel säger något väsentligt om Martinssons sätt att närma sig musik. Och visst är det symptomatiskt att A.S. in Memoriam för stråkar (1999/2001) är skriven till hundraårsminnet av Schönbergs berömdaste tonala stycke, Verklärte Nacht.
Konserten för orkester (2008), med citat från samtliga skivans övriga stycken, är ingen traditionell orkesterkonsert i den bemärkelsen att den skulle syfta till att ge utrymme åt de enskilda stämmornas virtuositet utan snarare, liksom Magnus Lindbergs stycke med samma namn, en förklädd symfoni med stundom uppenbara meditativa kvaliteter.
Skivans starkaste verk är Orchestral Songs on Poems by Emily Dickinson (2009/2011), där Dickinsons protomodernistiskt aforistiska dikter – av vilka en namngett skivan – får en stundtals snudd på musikalfärgad tondräkt, vars amerikanska kvaliteter är omisskänneliga och inte sällan får tanken att spontant gå i riktning Leonard Bernstein.
Sångcykeln är skriven för mezzosopran och uruppförd av Anne Sofie von Otter, men finns även i en version för sopran. Lisa Larsson presterar en superbt välklingande och känslomässigt engagerande tolkning, medan Andrew Manze och Sakari Oramo (Orkesterkonserten) gör ett genomgediget jobb med Sveriges i dagsläget antagligen främsta orkester, Kungliga filharmonikerna.