Den mest betydelsefulla nya insikten som Woodwards rapportering kommer med är rådgivarnas och medarbetarnas rädsla för den egna presidentens handlingar.
En ny bok av den legendariska Watergatereportern och Pulitzervinnaren Bob Woodward kommer med tunga avslöjanden.
Ännu en bok med påståenden om ett dysfunktionellt presidentskap och en inkompetent president. Man är frestad att kalla det gammal skåpmat, så frekventa har exposéerna om Vita huset och dess nuvarande herre varit under de senaste arton månaderna. Men när man läser de utdrag ur Bob Woodwards bok om Donald Trumps presidentskap som släpptes på tisdagen, känns det ändå lite annorlunda och aningen allvarligare än tidigare. Eventuellt beror det på att Bob Woodward, den legenda- riske Watergatereportern och Pulitzervinnaren, är aningen trovärdigare än tidigare skribenter och för att avslöjandena i boken är tyngre än tidigare.
Woodwards bok beskriver en presidentadministration där en förbluffande stor del av hans viktigaste rådgivare och medarbetare verkar betrakta honom som korkad.
Efter en diskussion med presidenten om Nordkorea ska försvarsminister James Mattis upprört ha sagt åt sina medarbetare att Trump har en femte- eller sjätteklassares förmåga att förstå saker.
Enligt Woodward tänker stabschefen John Kelly, Trumps närmaste man i Vita huset, lika.
– Han är en idiot. Det är lönlöst att försöka övertyga honom om någonting. Han har spårat ur. Detta är Galenstaden. Jag förstår inte varför vi över huvud taget är här. Det här är det värsta jobbet jag haft någonsin, ska generalen ha yttrat i sin desperation, enligt Woodward.
Woodward bekräftar också
i sin rapportering de tidigare uppgifterna om hur Trumps första utrikesminister Rex Tillerson kallade presidenten för en stolle. När tre av Trumps närmaste rådgivare, i andra medarbetares närvaro, beskrivit nationens ledare med förklenande epitet inser man att desperationen varit djup.
Men den mest betydelsefulla nya insikten som Woodwards rapportering kommer med är rådgivarnas och medarbetarnas rädsla för den egna presidentens handlingar.
Wall Street-veteranen och ledaren för Trumps ekonomiska råd Gary Cohn ska enligt Woodward ha stulit ett dokument från presidentens skrivbord som Trump hade för avsikt att underteckna, och som formellt skulle ha dragit USA ur handelsavtalet med Sydkorea. Enligt boken sa Cohn till en annan medarbetare att han gjorde det för att skydda nationen och att Trump inte märkte att dokumentet saknades.
Woodward beskriver en annan episod efter kemvapenattacken i Syrien i april 2017. Trump ringde till försvarsminister Mattis och krävde att Bashar al-Assad skulle tas av daga.
– Vi tar livet av hela bunten för fan, löd Trumps exakta citat enligt författaren.
Vad man än tycker om Trumps vilja att döda Assad är det ännu mer chockerande att Mattis, efter att ha sagt åt Trump att han genast ska sätta i gång med verkställandet av presidentens önskemål, vände sig till sina rådgivare och konstaterade att de i själva verket inte ska göra någonting över huvud taget av det presidenten sa.
Om Woodwards uppgifter är sanna valde både Cohn och Mattis att begå allvarliga brott, svika sin president, för att undvika vad de ansåg vara stor potentiell skada för nationen. Enligt utdragen ur boken beskriver Woodward själv det som hänt som en ”administrativ statskupp” och ett presidentskap på ”sammanbrottets rand”.
Enligt Washington Post baserar Bob Woodward sin rapportering på hundratals timmar av intervjuer med icke namngivna källor som själva bevittnat de händelser som beskrivs i boken. Woodwards rykte som en grundlig och trovärdig journalist är grundmurat och bygger på otaliga tidigare böcker om amerikanska presidenter, men Vita huset gick ändå till frontalangrepp mot skribenten.
Presidentens pressekretare Sarah Sanders beskrev avslöjandena som historier fabricerade av missnöjda anställda. Även John Kelly och James Mattis gav ut uttalanden där uppgifterna avvisades som fiktion och struntprat.
Trump själv uttalade sig på Twitter där han hävdade att citaten var påhittade och att hela bokens avsikt var att påverka röstningsbeteendet i kongressvalet i november.
Utan tvekan kommer Trumps anhängare att avvisa boken som ännu ett led i Washingtonelitens och mediernas klappjakt mot presidenten. Få av hans lojala supportrar kommer att ägna boken en tanke. I Washington kommer medierna däremot att rapportera frenetiskt i flera dagar. Demokraterna får mera ammunition att avlossa i korridorerna i kongressen där reportrarna mer än villigt förmedlar förnärmelsen vidare. Men kommer boken att få konkreta politiska följder?
Woodwards avslöjanden kommer inte att leda till Trumps avgång och hans parti kommer inte att överge honom på grund av dem. Det är bara två månader kvar till kongressvalet och partiledningen vill inte sänka ett skepp som redan är i gungning.
Men en plötslig avgång är inte vad Demokraterna eller Trumps motståndare drömmer om. Det man satsar all sin energi på är att ta tillbaka majoriteten i representanthuset. Kongressvalet i november kommer att bli en folkomröstning om Trump och Woodwards bok ger honom inga nya anhängare, snarare tvärtom. På sistone, efter att Trumps tidigare advokat Michael Cohen och hans före detta kampanjchef Paul Manafort dömts för ekonomiska brott, har Demokraterna börjat formulera en strategi där Trump utpekas som omgiven av omoraliska och korrumperade medarbetare. Om man dessutom kan hävda att hans innersta krets i Vita huset anser att Trump är farlig för nationen, gör det formuleringen av Demokraternas kampanjbudskap ännu lättare.
Förlorar Trump den republikanska majoriteten i representanthuset, vilket är fullt möjligt, kan Demokraterna omedelbart starta en riksrättsprocess och ett oändligt antal nya kongressutredningar kring Trumps agerande. Men framför allt förlorar Republikanerna förmågan att driva en konservativ politik. Om det sker kan också partiledningens överseende med Trump komma att avta. De gamla rävarna i senaten har stått ut med Trump för att han undertecknat de lagar Republikanerna stiftat med hjälp av sina majoriteter. Utan de majoriteterna förvandlas Trump från ett nyttigt verktyg till en besvärande belastning. I den här ekvationen kan Woodwards nya bok spela en liten roll.