Dicken finalaspirant – i Vanda och Grankulla bygger man om
Då FM-serien kör i gång i dag finns i vanlig ordning endast en favorit. Cocks från Riihimäki. Dicken utmanar. Övriga lag i huvudstadsregionen håller lite lägre profil.
– Vi har vår linje inom föreningen. Vi satsar på egna juniorer och lyfter upp dem till representationslaget då de är mogna. Det är vår stil. Det finns andra vägar att gå också men det kräver ekonomiska resurser på en helt annan nivå, säger Dickentränaren Björn Monnberg.
Där många lag haft en kraftig omsättning på spelarsidan är Dickens trupp så gott som intakt. Veteranen Valdar Noodla har lagt av, annars har inte så mycket hänt. Unga Johan Gripenberg visade framfötterna redan i fjol och kan om utvecklingen fortsätter fylla luckan bakom den rutinerade esten.
Dicken är vid sidan om ett förstärkt BK-46 den främsta utmanaren till Cocks. Riihimäkilaget kan vara sårbart under hösten då fokus väldigt långt ligger på Champions League. På våren brukar de sex senaste säsongernas mästare ändå vara orubbliga även om såväl Grifk i semifinalerna som Dicken i finalserien vållade dominanten vissa problem.
Dicken spelar också Europahandboll. Något som naturligtvis innebär en extra belastning på laget men samtidigt är en rätt unik möjlighet att få mäta sig med lag nere på kontinenten.
– Vi är väldigt tacksamma över att klubben gav grönt ljus för vår medverkan. Det är en kännbar satsning från klubbens sida och vi ska givetvis försöka förvalta förtroendet på bästa möjliga sätt, säger Monnberg som också avslöjar att de första motståndarna är något av ett mysterium för honom.
– Det är ett lag från Moldavien som vi i princip inte vet någonting om. Moldavien är ändå inte känd som någon känd handbollsnation så något superlag möter vi knappast.
Mycket fysträning
Tadas Stankevicius gör sin andra säsong i Dicken. Den resliga litauern är med sin tyngd och längd ett vapen i båda ändorna av planen.
– Vi har kört väldigt mycket fysoch konditionsträning under sommaren. Jag har inget emot sådan träning. Det gör oss starkare som lag och vi kommer att behöva fysiken då vi har lite flera matcher på programmet, säger Stankevicius som vid sidan om den aktiva karriären drar träningar för både pojkar och flickor födda 2006 och 2007.
– Jag gillar verkligen jobbet och Finland. Den kulturella omställningen från mitt hemland är inte särskilt stor. Vi har samma väder och mycket annat gemensamt.
Också Stankevicius har under sin relativt korta tid i Finland insett att Cocks är laget alla vill slå. – De har en bättre bredd och spets. De har så många matchvinnare att det inte gör något om en eller ett par spelare är ur slag i en match. Då stiger en annan fram. Vi utmanare måste ha en perfekt dag på jobbet för kunna rubba dem.
GRIFK bygger nytt
Grifk gjorde en kanonsäsong i fjol och hade i viss mån till och med Cocks i gungning i semifinalerna. I somras splittrades laget och meriterade Kaj Hagman värvades som tränare för att med sitt kunnande se till att Granis stolthet hittar rätt spår så snabbt som möjligt.
– Det är klart att vi har mycket att jobba på. Klubben ville ha mig för de vet att jag kan jobba med unga spelare och utveckla dem. Jag kommer att ha mycket med B-juniorerna och A-juniorerna att göra under säsongen och noggrant följa med vilka spelare som kan bli aktuella för större utmaningar, säger Hagman.
– Jag vill att vi följer samma röda tråd från juniorleden upp till seniorlaget.
GRIFK har vissa skadebekymmer och det i kombination med att varje träning enligt Hagman är en överkurs innebär en utmaning.
– På sikt borde vi satsa på att bli halvprofessionella. På så sätt kunde spelarna fokusera också på handbollen på ett helt annat sätt. Det är något vi borde jobba för i Finland.
Laget slutade fyra i fjol. Denna säsong vore en upprepning en stor bragd.
– Vi gör ju det här för att spela om segrar och medaljer. Och klaffar allt ska vi kunna kämpa om en plats bland de fyra bästa. Vi kommer sannolikt att spela en rätt enkel handboll inledningsvis och satsa på att successivt utveckla spelet.
HIFK satsar defensivt
I Kamratlägret har försäsongen gått åt till att få de nya spelarna att innefatta tränare Rostislav Grinisjins budskap. En rätt stor omsättning bland spelarna innebär alltid en utmaning.
Grinisjin verkar dock tämligen lugn inför premiären i Hangö.
– Det var försvaret som var vår akilleshäl i fjol och där har vi jobbat mycket och fått in lite nya krafter. Kanske att vi inte kommer att kunna prestera alldeles på toppnivå direkt men säsongen är rätt lång, säger Grinisjin.
Tättrion Cocks, BK46 och Dicken känns ohotad. Men bakom den väntade topptrion kan det bli väldigt jämnt. Något också Grinisjin är väl medveten om.
– Når vi semifinal är jag mer än nöjd.
Atlas ödmjukt
Vandalaget Atlas tappade massor med tyngd, rutin och kunskap under sommaren. Men tränaren Toni Kallio hänger inte läpp för det.
– Vi har inte spelat särskilt bra under försäsongen men jag tror att vi kommer igen. Laget är i princip helt nytt men vi jobbar på, säger Kallio.
Laget är ungt men Kallio trivs med unga spelare om ambitionsnivån är tillräckligt.
– Hellre ett ungt lag som vill fram åt än ett lag med fel åldersstruktur och mix. Var har fokus legat under sommaren? – Vi har kört väldigt mycket fysträning. Killarna förstår syftet med det, säger Kallio som har en klar syn på vilket som är problemet nummer ett i elithandboll i Finland.
– Det saknas långsiktighet på många håll, inte minst inom vissa klubbar. Vi måste klara av att få fram betydligt mera spelare från juniorleden. Om inte den utvecklingen sker blir inte ligan särskilt mycket bättre än den är nu.