Magra resultat av ryska utgrävningar i Karelen
Nu anklagas Finland för att ha ingått i ”fascistblocket”
I snart två veckor har det ryska Militärhistoriska sällskapet grävt efter soldatlik i ryska Karelen.
De gräver inte var som helst utan uttryckligen i Sandarmoch, dokumenterad massgrav för minst 6 431 offer för Stalins utrensningar. Målet är att hitta kvarlevor efter sovjetsoldater, som har skjutits av finska armén under andra världskriget.
I går presenterades resultaten på en presskonferens i Moskva. De var ytterst magra - kvarlevor av fyra personer, gröna tygbitar och patronhylsor.
– Nu väntar vi in resultaten av expertundersökningar, säger historieprofessorn Michail Mjagkov.
I ryska medier har expeditionsledarna redan slagit fast att det gröna tyget kommer från brittiska mantlar, som finländska armén lät de ryska krigsfångarna värma sig med. Enligt Antti Kujala, docent i historia vid Helsingfors universitet, kan detta inte stämma eftersom färgen på dessa mantlar var brun.
På presskonferensen lade man inte fram några som helst nya uppgifter. Däremot höll Mjagkov en lång föreläsning om den finländska arméns grymheter mot ryska krigsfångar, där han också upprepade det under sovjettiden populära anklagelserna om det ”fascistiska Finland”.
– Finland var en del av det fascistiska blocket, där även Tyskland och Rumänien ingick. Och Finland deltog i den tyska politiken att förinta ryssar, fortsatte Mjagkov.
Målet med utgrävningarna är framför allt att diskreditera den ryska historikern Jurij Dmitrijev, som har kartlagt Stalins massgravar i Karelen.
Men istället för att lägga fram konkreta resultat av utgrävningarna slog presskonferensen över i att svartmåla Finland.
Fyra skelett, patronhylsor och bitar av grönt tyg. Det är allt.
Enligt ryska Militärhistoriska sällskapet är tygbitarna rester från brittiska mantlar som finska armén skulle ha gett sovjetfångarna. De säger att mantlarna var gröna. Men enligt finländska arkivkällor var de här mantlarna bruna.
– Expertundersökningar pågår. Det är viktigt att vi går till botten med det här, säger historieprofessorn Michail Mjagkov.
Gårdagens presskonferens, som skulle presentera resultaten av utgrävningarna, gav ingen ny information. I stället föreläste man i över en timme. Först om hur ryska Militärhistoriska sällskapet jobbar (inklusi- ve en reklamfilm), därefter om hur grymt finska armén behandlade sovjetsoldater under kriget.
Hur betydande fynden i Sandarmoch är och varför just detta ställe måste prioriteras i jakten på sovjetiska soldatlik framgick däremot inte.
I de ljungbeväxta moarna i Sandarmoch utanför Medvezjegorsk ligger 6 431 dokumenterade personer begravda. De sköts under Stalins utrensningar på 1930-talet och deras öden är väl dokumenterade av den lokala historikern och Memorialordföranden Jurij Dmitrijev.
Dmitrijev själv sitter just nu för andra gången häktad på fabricerade anklagelser. Ryska myndigheter har upprepade gånger försökt diskreditera hans trettio år långa arbete med att kartlägga Stalins massgravar i ryska Karelen. Först anklagades han för innehav av barnpornografi, satt över ett år i fängelse – och friades. Nu anklagas han för pedofilibrott.
Att Dmitrijev ska röjas ur vägen står klart. Samtidigt vill Sergej Verigin, historieprofessor vid universitetet i Petrozavodsk, resa ett nytt monument invid det minnesmärke som redan i tjugo år har hedrat Stalins offer i Sandarmoch.
Budskapet är klart. Stalin var hemsk, men finska armén var också grymma. Alla är lika goda kålsupare.
Den som bör skämmas extra mycket är dock Finland, enligt Mjagkov.
– Finland drömde om ett Stor-Finland och den befästningslinje som byggdes nära Sandarmoch var tänkt som den nya gränsen mot Sovjetunionen efter kriget. I området utkämpades hårda strider och många soldater dog. Tusentals togs till fånga och dödligheten var hög. Men var blev de begravda? Den här saken har vi aldrig studerat, sade Mjagkov.
Mjagkov är vetenskapsdirektör för Militärhistoriska sällskapet. Han har tidigare försvarat ockupationen av de baltiska länderna, anklagat västvärlden för att en ny, fascistisk historieskrivning och stött den ryska kulturministern Vladimir Medinskij när denne åkte fast för plagiat i sin doktorsavhandling.
– Finland var en del av det fascistiska blocket, där även Tyskland och Rumänien ingick. Och Finland deltog i den tyska politiken att förinta ryssar, fortsatte Mjagkov.
Han upprepade flera gånger anklagelserna om det ”fascistiska Finland” – en av den sovjetiska historieskrivningens favoritnarrativ.
Att dödligheten bland ryska krigsfångar var stor stämmer, säger Antti Kujala, docent vid Helsingfors universitet och ledande expert på sovjetiska krigsfångar. Ungefär en tredjedel dog. Däremot stämmer det enligt honom inte att Finland skulle ha haft något intresse av att begrava alla lik just i Sandarmoch, som låg nära fronten.
Men Sergej Verigin är övertygad om att Finland kände till Stalins massgravar och beslöt att begrava de sovjetiska soldaterna på exakt samma ställe. Påståendet saknar grund, säger Antti Kujala – det finns inget som tyder på att finländska armén hade någon kunskap om massgravarna. I så fall hade man omedelbart utnyttjat dem i propagandakriget mot Sovjetunionen.
– Det är Kujalas åsikt. Vår åsikt är en annan. Varför finnarna inte utnyttjade den här kunskapen i propagandakriget vet vi inte, svarar Verigin på HBL:s fråga.
Enligt Antti Kujala är det märkligt att expeditionen inte lyckades hitta några knappar – om det verkligen är ryska soldater man har grävt upp.
– Inga knappar. Dem brukar man alltid hitta när man gräver upp kvarlevor efter soldater, säger Antti Kujala. Han tillägger på sitt torra sätt: – Kanske fanns det inga brittiska knappar i de ryska förråden.