Spänt inför ny plan för unik villaidyll
Idyllen i villaområdet ska bevaras, det är de boende i Lill-Mejlans eniga om. Den nya detaljplanen rör ändå upp känslorna till ytan: Varför får grannen bygga mer, men inte jag?
Lill-Mejlans i Helsingfors lockar till sig hundratusentals besökare årligen. Besökarna är antingen på väg till Fölisön eller till områdets egna attraktioner.
En detaljplan för det lilla villasamhället har varit under arbete i mer än fem år. Planen tas upp i stadsmiljönämnden i oktober. Vissa av invånarna hade hoppats på framför allt mer byggrätter. Andra upplever sig orättvist behandlade.
Arkitekten Marina Fogdell på staden säger att det har varit krävande att hitta en genomgående planeringsprincip för området.
– Redan utgångspunkten i det unika området är ojämlik.
Lill-Mejlans i Helsingfors, villaidyllen i skarven mellan Munksnäs och Mejlans, har ungefär lika många invånare som ett höghus. Området där också presidentens Talludden är beläget är ändå större än dess lilla befolkning. Det visar en utdragen, snart fem år lång planeringsprocess som rört upp känslorna i det lilla samhället.
Här finns villor som stannat inom familjen i flera decennier. Andra har sålts av staden på auktion under de senaste åren. Många av villorna har varit i dåligt skick i något skede för att sedan rustas upp för rätt stora pengar.
Planeringsprocessen i Lill-Mejlans inleddes redan 2014, och initierades långt innan det. Avsikten var att bevara den värdefulla byggda miljön, och uppdatera nu gällande skyddsplan enligt det och andra krav som ställs på området. Området är till exempel ett viktigt rekreationsområde med värdefull natur som besöks av hundratusentals helsingforsare och turister årligen.
– Planeringen har räckt betydligt längre än i vanliga fall, säger Marina Fogdell, arkitekt och den som bereder detaljplanen på stadsplaneringskontoret.
Åsikterna om hur planen ska se ut är många. Cirka 90 anmärkningar om den lämnades in i maj. Sextio av anmärkningarna gällde en enda fråga. Många hade uppfattat att bastun vid Hindersnäsvägen 9 inte längre ska få fungera som allmän bastu efter att den nya planen träder i kraft. Många kunder blev upprörda och lämnade in en anmärkning.
– Det sades till oss att vi kan söka om undantagslov efter att planen trätt i kraft, säger Saara Lehtonen som driver Kaurilan sauna och som under sommaren varit osäker om hon kan fortsätta verksamheten som pågått sedan 2009.
Undantagsloven irriterar
Enligt Marina Fogdell ville man först utreda hur man kunde formulera en rättvis bestämmelse som kan gälla alla på området. När detaljplanen kommer upp i stadsmiljönämnden i oktober föreslås att småskalig företagsverksamhet tillåts på alla hyresområden i Lill-Mejlans, säger Fogdell. Företagsverksamheten ska anpassas till områdets karaktär och till byggnaderna på området. Kaurilan sauna kan alltså fortsätta sin verksamhet.
De stora tvisteämnena som rört upp känslorna handlar ändå om annat än bastun. Men också här handlar det om rättvisa.
Konflikten har framför allt sin upprinnelse i gamla beslut. Undantagslov för nya byggnader och renoveringar under tidigare år jämförs nu med den nya detaljplanens föreskrifter.
– Det är staden som själv blandat bort korten. När detaljplanen varit under arbete har vissa fått undantagslov, andra inte. Det skapade ojämlikhet bland invånarna, säger Leo Reenpää, boende i området.
Konflikten fördjupas av att un-
dantagslov kopplats till goda kontakter till stadens beslutsfattare och tjänstemän.
Flera medier har lyft upp ett byggnadslov som gynnat familjen till en bekant till biträdande borgmästaren Anni Sinnemäki (Gröna). Byggnadslovet ledde till slut till uppförandet av ett bostadshus på över 200 kvadratmeter. Senare har flera av stadens representanter antytt att undantagslovet för en så stor nybyggnad inte borde ha beviljats – det var ett misstag. Ingen har visat på formfel i beslutet, men för kritikerna är det inte huvudsaken.
– Det räcker inte att allt går rätt till, det ska också se korrekt ut, säger Leo Reenpää.
Också arkitekten Marina Fogdell säger att det är svårt att med undantagslov skapa en hållbar linje i planeringen. Den nya detaljplanen ska råda bot på just detta.
– Sedan den nuvarande planen för området trädde i kraft på 1980-talet har många byggnader av alla de slag byggts med undantagslov. Meningen är att sådana inte beviljas i framtiden, säger hon.
Många boende på området har under processens gång hoppats på att de ska få tillstånd att uppföra nya ekonomibyggnader eller bygga om gamla hus. Detaljplanen som den hittills presenterats går dem sällan till mötes.
– Den här planen kommer att begränsa vårt liv de närmaste 30 åren. Den är inte rättvis. Vi hade utlovats att allt tilläggsbyggande behandlas individuellt för varje hyresområde, men nu får bara vissa tillstånd att bygga till, säger Reenpää.
Rätten att bygga mer skulle ge ägarna möjligheter till tilläggsintäkter för att upprätthålla de gamla byggnader som redan finns, säger han.
Fogdell säger att det har varit svårt att hitta en genomgående planeringsprincip för området. Redan utgångspunkten i det unika området är ojämlik. Husen är olika, med olika placering och med olika antal ekonomibyggnader.
– Enligt den nya planen kommer alla att ha minst 40 kvadratmeter ekonomibyggnader, som är mera än man oftast har på vanliga småhusområden. I den nya planen beaktas befintliga ekonomibyggnader och därför får alla inte nu lika mycket ny ekonomibyggnadsrätt, säger Fogdell.
Turbulens i boendeföreningen
Boendeföreningen Lill-Mejlanssällskapet har också dragits med i turbulensen kring detaljplanen.
När föreningen med medlemmar från de 26 hyresområdena i Lill-Mejlans skulle göra en anmärkning mot detaljplanen i våras, var 19 medlemmar så missnöjda med anmärkningen att de författade en egen, mer kritisk version.
Stadsfullmäktigemedlemmen Thomas Wallgren (SDP) är ordförande för boendeföreningen. Han hör till dem som tidigare beviljats bygglov för ombyggnad i sitt hus, och liksom andra tidigare lov blir det nu en del av debatten om den nya detaljplanen.
– Wallgren har motsatt sig att det byggs nytt i Lill-Mejlans utan att se att han själv redan fått rätt till ombyggnad, säger Reenpää som säger att Wallgren i ledningen för boendeföreningen arbetat för en alltför mjuk linje mot staden.
Wallgren säger att han aldrig motsatt sig nybyggen, utan tvärtom också understött sådana. Han säger att tvisten främst gäller om föreningen alls ska ta ställning till enskilda fall som gäller de nuvarande invånarnas byggrätter, och hur man bäst kan påverka: genom att ta strid eller genom att söka samarbete med staden.
– Linjen hittills har varit att föreningen bara tar ställning på ett mer principiellt plan. En minoritet har varit av annan åsikt, säger Wallgren.
Wallgren vill inte beskriva situationen som att föreningen splittrats.
– En stor majoritet jobbar för grannsämjan. Några är sedan missnöjda för att andra inte är lika missnöjda. Jag är ganska optimistisk att det här blåser över på ett år, säger Wallgren.
Leo Reenpää är inte överens med Wallgren.
– Många är missnöjda och boendeföreningen lyssnade inte på dem. Knappast skulle 19 personer i Lill Mejlanssällskapet ha gjort en egen anmärkning om läget är så ljust som Wallgren beskriver det.