Personkritik gör vårdreformen ännu svårare att driva igenom
Att bördan är enorm, tiden knapp och insatsen skyhög är vårdreformens två profilkvinnor överens om. I allt övrigt är Annika Saarikko och Krista Kiuru varandras motpoler.
Om regeringens landskaps- och vårdreform verkställs kan omsorgsminister Annika Saarikko (C) sola sig i glansen av att ha drivit igenom den största förvaltningsreformen i Finland på oerhört länge. Att hon inte gjort det ensam spelar en mindre roll.
Om reformen kraschar, och i synnerhet om den kraschar på att behandlingen i riksdagens social- och hälsovårdsutskott dröjer, kommer Centern att stjälpa hela skulden på utskottets ordförande Krista Kiuru (SDP). Att orsakerna är betydligt fler är en bisak.
När Saarikko och Kiuru diskuterar vårdreformen under en lunch med politikjournalister är det just så laddat som väntat. Även om reformen borde handla om allmänhetens tillgång till bästa möjliga och kostnadseffektiva vård har den ältats så länge att det oundvikligen också handlar om politisk prestige.
Reformen riskerar att falla, och i så fall blir det heller inget landskapsval nästa år, vilket vore ett enormt bakslag för Centern. Frågar man Kiuru är den främsta orsaken till en eventuell krasch att regeringen gapat efter för mycket och att den slarvat så att den tvingats omarbeta flera delar i flera etapper. Saarikko menar däremot att den tajta tidtabellen beror på att utskottsbehandlingen dröjer.
– Den enda som fördröjt reformen är regeringen själv. I normala fall skulle man ta tagit fram en så här stor reform i början av valperioden för att säkerställa att riksdagen hinner behandla den, säger Kiuru.
”Krävs mod att gå vidare”
Annika Saarikko säger att stora reformer är tidskrävande, att det har funnits mycket politiska spänningar och att det komplicerade paketet kräver ändringar i över hundra lagar. Hon tillstår att reformen inte är fulländad, att de tiotals lagar och tusentals sidor av text som den innefattar kommer att justeras av kommande regeringar.
– Reformen är inte perfekt, men nu handlar det om att ha mod att godkänna en bas som kan förbättras efterhand.
Digra luntor
Krista Kiuru säger att bara laghelheten om valfriheten går på 3 850 sidor. Detta inbegriper tre centrala lagförslag på 1 500 sidor av vilka utskottet hunnit behandla 500. Lagförslagen har omarbetats i tre etapper, och regeringens senaste justering damp ner hos utskottet i måndags.
– Det tog regeringen tre år att ta fram sina propositioner, och så sent som i våras ändrade man på en helhet som omfattar nio lagar. Då är det klart att utskottet inte blir klart i en handvändning, säger hon.
Från Centerhåll har Kiuru beskyllts för att dröja avsiktligt, men Saarikko tar bestämt avstånd från att hon skulle ha kritiserat Kiuru. Hon låter ändå förstå att den kritik hon hört från Centerns medlemmar i utskottet inte är tagen ur luften.
– Under de sex år som jag själv var medlem i utskottet upplevde jag inget liknande. Det tycks finnas en skillnad i vilken kunskapsbas regeringens och oppositionens representanter i utskottet har.
På en fråga om varför kritiken riktats uttryckligen mot Kiuru säger Saarikko att politiken i dag tenderar att personifieras. Oppositionspolitiker utanför SDP som HBL har talat med säger att Kiurus ledarstil inte är den effektivaste. Ineffektiv ledarstil är förstås inte detsamma som att avsiktligt dröja, men också inom oppositionen finns en viss förståelse för Centerkritiken mot Kiuru. Samtidigt har det andra stora regeringspartiet Samlingspartiet inte varit särskilt kritiskt mot Kiuru.
Den enda som fördröjt reformen är regeringen själv. I normala fall skulle man ta tagit fram en så här stor reform i början av valperioden för att säkerställa att riksdagen hinner behandla den. Krista Kiuru Social- och hälsovårdsutskottets ordförande
Reformen är inte perfekt, men nu handlar det om att ha mod att godkänna en bas som kan förbättras efterhand.
Annika Saarikko
Omsorgsminister
– Vi ska komma ihåg att det förslag som ligger på utskottets bord inte är Centerns modell utan regeringens. Under långa processer händer det ibland att man förlorar förmågan att skilja på sak och person, säger Saarikko.
– Tyvärr ser det ut som att striderna handlar om person och inte om substans. Var och en har skäl att rannsaka sig själv först, säger Kiuru.
Eldfängt om kundsedlar
Beträffande substansen är det allmänt känt att SDP inte delar regeringens syn på hur den privata sektorns roll i vården ska se ut. SDP ogillar också regeringens sätt att lagstifta om hur ansvaret för vården flyttas över från kommuner till landskap, men detta borde knappast påverka en utskottsbehandling.
Annika Saarikko säger att Krista Kiuru har svårt att skilja på sina roller som oppositionspolitiker och utskottsordförande:
– Jag förstår hur SDP tänker, att ni inte vill uttala ordet landskap, att det innehåller någon konnotation som inte passar i er mun. Beträffande marknaden som ni inte vill öppna för vårdbolagen är den redan öppen. Det handlar om hur den privata sektorn ska kunna vara med.
Kiuru tillbakavisar Saarikkos uppfattning om SDP:s uppfattning. Hon säger att regeringens modell tillåter att bolagen blir herre och inte dräng på marknaden. Saarikko kontrar med att den så kallade kundsedeln garanterar att det fortfarande är patienten som väljer vårdbolag, men Kiuru vidhåller att det i praktiken kan bli precis tvärtom, att vårdbolagen kan välja vilka kunder de betjänar.