Stensopp – svamparnas konung
Hösten är definitivt här och det betyder att svampsäsongen har börjat. Det igen betyder att jag söker mig allt oftare ut i skogen, man kan säga att jag är en obotlig svampplockare.
Redan som pojke följde jag mina föräldrar ut i svampskogen och har fortsatt att plocka, ensam eller tillsammans med min lika intresserade hustru. Under och åren efter krigen var svampen dessutom ett viktigt bidrag till vardagskosten. Varje höst saltade, torkade och konserverade man så mycket man bara kunde få tag på.
Av alla svampar är det stensoppen, eller karljohanssvampen, jag tycker bäst om. Det latinska namnet boletus edulis betyder ungefär ”den ätliga klumpen”. Den är god stekt, stuvad, i o melett – hur du än tillreder den. Och den är lätt att känna igen i skogen. Visst finns det dubbelgångare, som gallsoppen, oätlig, eller brunsoppen, mycket god också den. Det finska namnet är herkkutatti, delikatessoppen, vilket visar att den är uppskattad.
I Sverige kallas stensoppen allmänt karljohanssvampen, ett namn den fått efter den första Bernadotten, kung Karl XIV Johan. Som fransman var han van att äta den svampen och han sägs ha rekommenderat den åt folket. På den tiden åt man nämligen inte svamp i Sverige och inte gör man det så mycket nu heller, i motsats till Finland.
Stensoppen hör till de svampar som har kommersiell betydelse. Den är en exportsvamp och mycket uppskattad söderut. I bokmässans Frankfurt åt jag en gång en delikat svampsoppa på en liten restaurang. I den flöt tunna skivor av just stensopp i en klar buljong, utsökt!
Efter den här sommaren med sin torka har jag inte haft stora förhoppningar att hitta någonting alls, men så blev det inte. Någonting drog mig oemotståndligt till vår lilla stuga i norra Sibbo, jag tog min korg och svampkniv och gick ut i skogen. Förstrött såg jag mig omkring och där vid mina fötter lyste en rund gyllenbrun svamphatt mot mig.
Jag lirkade varsamt upp den stora stensoppen ur mossan, redan som barn lärde jag mig att aldrig skära av en svamp vid marken, mycket går förlorat om man gör det. Det var en stor och tung svamp och när jag putsade den kunde jag konstatera att den var helt ren och maskfri. Och det var bara den första jag hittade.
Nu ser jag fram mot en god och lång svamphöst, det behövs bara några ordentliga regn så är saken klar. Jag gör min reverens för Karl XIV Johan, han visste vad han talade om.