I kamp mot oljan
Uppladdningen runt Idlib kan vara inledningen till slutskedet i det blodiga kriget i Syrien.
Provinsen Idlib i nordvästra Syrien är den sista provinsen som fortfarande nästan helt är i rebellernas händer. Nu verkar det som om Bashar alAssads regering som stöds av Ryssland och Iran förbereder en storoffensiv mot provinsen. Det kan leda till den värsta humanitära katastrofen under det sju år långa, blodiga kriget. FN bedömer att upp till 800 000 civila kan drivas på flykt.
Idlib är den sista så kallade nedtrappningszonen som tidigare upprättades i Syrien för att dämpa konflikten och erbjuda trygghet för civilbefolkningen. Men de övriga zonerna har en efter en erövrats av regimen.
Det finns omkring tre miljoner civila i Idlib, hälften av dem har evakuerats hit när andra rebellområden har erövrats. Nu finns det inte längre några nedtrappningszoner att evakueras till. Enligt FN finns det cirka 70 000 rebellkrigare i Idlib, av dem hör omkring 10 000 till organisationen HTS som har kopplingar till terroristorganisationen alQaida.
Jihadistkrigarna betraktas som terrorister och de är legitima mål också i nedtrappningszonerna. Ryssland har regelbundet riktat flyganfall mot delar av Idlib, enligt Ryssland hotar jihadisterna den ryska militärbasen som ligger nära gränsen till provinsen.
President al-Assad och hans regering anser uppenbarligen att det nu är rätt läge att erövra provinsen. Då skulle motståndet mot regimen reduceras till isolerade områden i olika delar av landet och befästa alAssads seger i inbördeskriget. Men en seger blir ihålig, omkring en fjärdedel av Syrien kontrolleras fortfarande av olika motståndsgrupper.
Även om den syriska regeringen planerar en omfattande offensiv mot Idlib är det inte sagt att Ryssland är villigt till det, trots hårdför retorik. Rysslands intresse är att skydda sin militärbas, då kunde det räcka med en begränsad attack mot de områden därifrån drönarattacker har riktats mot basen.
Turkiet har gått in i nordvästra Syrien och med Rysslands goda minne upprättat en militär enklav längs gränsen. Turkiet vill inte se ett storangrepp mot Idlib eftersom det skulle leda till en massiv våg av flyktingar till Turkiet, som redan härbärgerar omkring 3,5 miljoner syrier. En ny våg av flyktingar till Turkiet skulle kännas av också i EU.
Dessutom skulle det inte bara handla om civila som söker trygghet. Terrorhotet i Europa skulle öka eftersom också jihadistkrigare skulle ta till flykten om övermakten blir för stor.
Ryssland stöder alAssad och Turkiet står på rebellgruppernas sida. Men länderna har gemensamma intressen, och det kan vara en faktor som stoppar alAssads planer på en avgörande offensiv.
Ryssland understryker ändå sin militära närvaro i området, landet genomför en militärmanöver som omfattar 26 fartyg och 34 flygplan i östra Medelhavet.
Syrien har härjats svårt av striderna, hundratusentals människor har dödats och miljoner drivits på flykt utan hopp om att kunna återvända. Den materiella förödelsen kostar miljarder, Syrien kommer att präglas av det grymma kriget under generationer.
Uppladdningen kring Idlib visar hur kriget har förändrat styrkebalansen i regionen. Varken rebellgrupperna eller alAssads regering hade någon plats vid förhandlingarna som Ryssland, Turkiet och Iran på fredagen förde i Iran.
De tre länderna har motstridiga intressen, men det som förenar dem är att de kan dominera uppgörelsen när kriget någon gång tar slut.
Ryssland har redan tagit diplomatiska initiativ för att involvera västländerna i förhandlingar om ett återuppbyggnadsprogram för Syrien. Budet går till EU, men ett stort hinder är att EU knappast kan medverka i en uppgörelse där Bashar alAssad belönas för att han störtade sitt land i ett fruktansvärt krig.