18
Aino Kiuru, 18 år, bor tillsammans med 85 seniorer på ett servicehem i Borgå och stortrivs. Hon tycker att alla kommuner borde ordna liknande projekt.
år gamla Aino Kiuru flyttade in i ett servicehus i Borgå, tillsammans med sin hamster och sina undulater, för några månader sedan. – Aino är den underbaraste människan här på jorden. Vi kommer väldigt bra överens, säger Erja Karhu som bott två år på servicehemmet.
– Jag har aldrig tidigare känt så här stor gemenskap med mina grannar. Det är också skönt att kunna vara sig själv. Man behöver inte låtsas vara någon man inte är, säger Aino Kiuru från Borgå.
I mitten av juni flyttade Kiuru in i en enrummare på Äppelbackens servicehem i Borgå. Med sig tog hon sin hamster Nöpö och senare har också hennes undulater Ines och Arnold flyttat in. Snart får hon även sällskap av sin kanin Aada.
Lägenheten på knappa 35 kvadratmeter är ljus och modern med flera rosa inredningsdetaljer. Här får hon bo relativt förmånligt bara hon umgås tre timmar i veckan med sina grannar.
– Det blir mycket mer än det. Tre timmar är en väldigt kort tid. Jag ser inte det ens som ett jobb, det känns naturligt. Man får inte vara rädd utan man måste våga hälsa på människor, presentera sig och ta kontakt, säger Kiuru.
”Husdjuren är en styrka”
Hela projektet startade med en fullmäktigemotion för några år sedan. Helsingfors och några andra städer hakade genast på och i vår var tajmningen också rätt för Borgå. Ansökningsprocessen drog i gång i mars, men staden fick endast omkring tio ansökningar.
– Vi lade ut annonsen på sociala medier men kanske inte i de rätta kanalerna. Aino fick nys om det här via sin mamma som hade läst om det i tidningen, säger Petra Bärlund-Hämäläinen, koordinerare av frivilligarbete på Borgå stad.
I en del kommuner har ett av kraven för de sökande varit en svår boendesituation, det vill säga att man är eller håller på att bli utan bostad. Det enda kravet som ställdes i Borgå var att man är 1825 år och intresserad av att umgås med äldre personer.
– Vi föll direkt för Aino som är en pärla för det här boendet. Det är så roligt att se henne med de äldre. Hennes husdjur är också en styrka. Man kan prata om dem, så behöver man inte direkt gå in på djupare ämnen, säger BärlundHämäläinen.
Dragspelslektioner och dans
Att Kiurus närvaro på servicehemmet uppskattas märks tydligt. När hon rör sig i korridorerna lyser ett och annat ansikte upp. Under de tre månader Kiuru bott på servicehemmet har hon hunnit få lektioner i dragspel, blivit bjuden på dans och till och med fått några riktigt goda vänner.
– Aino är den underbaraste människan här på jorden. Vi kommer väldigt bra överens, säger Erja Karhu som bott två år på servicehemmet.
För Karhu har Kiurus sällskap betytt massor. Tidigare satt hon i rullstol men med hjälp av sommarpraktikanter och Kiuru har hon börjat gå igen.
I dag går hon också ensam på pro menader och cyklar dagligen på en motionscykel. Utöver butiksbesök och promenader kan radarparet Kiuru och Karhu sitta långa stunder och skvallra om allt mellan himmel och jord.
– Jag kan fritt berätta grejer för Erja för jag vet att hon inte dömer mig. Hon har själv varit ung och är fortfarande ung i själen. Vi har mycket gemensamt. Dessutom kommer Erja bra överens med min pojkvän. Det är roligt, säger Kiuru.
– Aino har en härlig pojkvän. Han är stilig också. Jag är faktiskt fortfarande skyldig dig en euro för att han fixade min tvättmaskin, säger Karhu och skrattar.
Kiuru får gärna bjuda sin pojkvän och sina kompisar på besök till servicehuset. Flera ungdomar och lite liv i korridorerna är bara bra tycker hon. Det finns inte heller några speciella ordningsregler i huset. Det är precis som att bo i vilket höghus som helst menar Kiuru som tidigare bott ensam i en höghuslägenhet.
Viktiga lärdomar
För tillfället förbereder sig Kiuru för höstens studentskrivningar. Hennes modersmål är finska och hon har haft stor nytta av att dagligen höra och tala svenska i det tvåspråkiga hemmet. Hon ska också skriva filo sofi och har diskuterat både Sokrates och Platons teorier med sina pålästa grannar.
Ledningen på servicehemmet har beslutat att förlänga Kiurus kontrakt och hon får bo kvar åtminstone tills hon blir student. För tillfället är alla andra lägenheter upptagna, men i framtiden kan det bli aktuellt att rekrytera nya ungdomar.
Kiurus Instagramkonto, där hon delar med sig av sin vardag på servicehemmet, hoppas BärlundHämäläinen ska leda till flera ansökningar i framtiden.
Vad Kiuru gör efter studenten vet hon inte. Hon vill kanske jobba inom vårdbranschen. Att bo i servicehemmet har åtminstone visat att hon gillar att jobba med människor.
Ensamhet är enligt henne ett problem både bland unga och äldre. I ett sådant här projekt gynnas alla. Kiuru tycker därför alla kommuner borde satsa på liknande projekt.
– Jag har redan nu lärt mig sådant om livet som jag kanske inte skulle ha lärt mig i skolan eller någon annanstans. Jag har blivit bättre på att inte stressa i onödan. Allt löser sig på något sätt. Det har de äldre lärt mig. Det känns redan nu vemodigt att tänka att jag en dag ska flytta härifrån. Jag är i början av den här resan och jag har inte bråttom härifrån.