Vetenskaplig frihet är en investering

UNIVERSITET Statsminister Juha Sipilä konstaterade nyligen att universiteten i vårt land får tillräckligt stöd av staten och att de ska sträva efter att förtjäna allt mer genom att sälja sina tjänster. Vart leder en sådan vision universiteten?

Om universiteten måste rikta sina åtgärder på det sättet statsministern önskar kommer de att direkt konkurrera med privata konsultföretag inom den privata marknadens produkt- och serviceutveckling. Universiteten kan i så fall med skattemedel erbjuda subventionerade konsult-,

service- och produktutvecklingstjänster på den öppna marknaden. Det skulle vara som jordbruksunderstödet till matproducenterna i vårt land, med den skillnaden att alla aktörer på konsultmarknaden inte skulle bli delaktiga av stödet. Kommer en del konsultfirmor gå i konkurs i en orättvis marknad om universiteten drar ner priserna?

Och hur skulle det påverka den vetenskapliga forskningen? Antagligen kommer den att ses som någon form av altruism eller välgörenhet för allmänheten. De ekonomiska incitamenten för att bedriva seriös forskning skulle minska, vilket skulle leda till färre studier och vetenskapliga publikationer (något som skulle göra den vetenskapliga utvecklingen

långsammare). I stället skulle universitetens satsningar koncentreras på de mer lukrativa konsult- och utredningstjänsterna inom service- och produktutveckling samt en effektivering av organisationer. Den här verksamheten faller inom ramen för affärshemligheter. Framtidens forskare skulle med andra ord allt mer likna dagens konsulter och universiteten i sin tur dagens konsult- och utredningsfirmor från vilka olika kunder vid behov kan köpa externa tjänster.

Det skulle vara intressant att få en oberoende evaluering av den akademiska friheten i Finland. Hur mycket av universitetens forskning är oberoende, hur mycket beroende av yttre finansiärer och hur mycket någonstans däremellan. Här borde man beakta att också delfinansiering i hög grad kan styra hur universiteten fokuserar sin verksamhet.

Fria och oberoende universitet bör ses som en investering i upprätthållandet av ett fritt och demokratiskt samhälle. Vi skulle därför behöva en djupare diskussion om forsknings- och utbildningspolitikens principer. Att som vår nuvarande statsminister endast ytligt tala om ”innovationer” innebär att man inte är medveten om universitetens uppgift.