Nazismens rötter och väsen i två nya böcker

Nazismens fula tryne sticker igen upp i Tyskland i och med de färska händelserna i Chemnitz. Samtidigt har nya böcker om nazismens bakgrundskrafter utkommit.

Böcker på svenska om nazismen har genomgått en utveckling under de senaste årtiondena. På 1980-talet handlade de främst om Hitlers personlighet och om det auktoritära samhället som fenomen. På 1990-talet breddades frågan om skuld till att omfatta biografier om de närmaste männen kring honom samt polisbataljonernas blodiga arbete på östfronten.

På 2000-talet har denna fråga ytterligare breddats till att omfatta vaktmanskap på koncentrationslägren samt kvinnornas roll. Då det nu kommer ut två nya böcker om nazismen, frågar man sig om de ännu har något nytt att komma med.

Den första är Hans-Ulrich Wehlers Nationalsocialismen – Från massrörelse till Führervälde och utrotningskrig. Han förklarar i inledning att han har velat skapa en bok, som beaktar den senaste forskningen och håller en hög analytisk nivå. Han vill skriva den för ”lärare, studenter, journalister, konferensarrangörer, akademiledamöter och historieintresserade medborgare”.

Det är en bok som gott försvarar sin plats för den som vill fördjupa sig i de bakomliggande krafterna till nazismen.

Hitler avgörande

Wehler har tidigare skrivit fembandsverket Deutsche Gesellschaftsgeschichte om det tyska samhällets utveckling. Det är nyttig kunskap, som hjälper honom att sätta in nazismen i dess idéhistoriska ram. Det är ett perspektiv som tidigare behandlats ganska styvmoderligt.

Han undviker schablonbilder av nazismen och förklarar att den såg rätt olika ut under skilda perioder. Han analyserar nazismen utifrån två poler: å ena sidan Hitlers karismatiska ledarskap, å andra sidan det tyska folket samt växelverkan dem emellan.

Wehler skriver: ”Utan Hitler hade nationalsocialismen med största sannolikhet förblivit ett ordinärt nationalistiskt parti, med samma slags diffusa mål som man såg i många andra länder, och inte kunnat utvecklas till en av 1900-talets mest ödesdigra negativa krafter.”

Man kanske frågar sig om det karismatiska perspektivet mystifierar Hitler och hans politik. Men så blir det inte. Tvärtom förtydligar det intrikata samspel som rådde mellan Hitler och det tyska folket.

Obearbetat

Den andra boken är skriven av Götz Aly. Han utbildade sig först till journalist, men började sedan studera historia och statskunskap. Han har skrivit flera böcker om nazismen, bland annat den välgjorda Hitlers folkstat: Rån, raskrig och nationell socialism (Daidalos, 2009). På sätt och viss närmar den sig nazismen på ett liknande idéhistoriskt sätt som Wehler.

Aly skriver om behandlingen av judarna i Mellaneuropa åren 18801945. Han skildrar upptakten till na- zismen i länderna kring Tyskland och påvisar hur judehatet speciellt efter 1920-talet stadigt växte fram i dem.

Han påvisar hur de judiska barnen inte hade tillgång till skolgång, hur judarna förbjöds från alltfler arbetsplatser och hur pogromer med jämna mellanrum skedde i länderna i Östeuropa.

Han är noggrann med sin dokumentation och skriver med journalistisk stringens.

Alys bok vidgar frågan om skuld i samband med förintelsen. Ett otal böcker visar att Tyskland verkligen svarat an på skuldfrågan.

Nu är det de övriga europeiska ländernas tur att bearbeta sina övergrepp mot judarna. Det gäller speciellt de forna öststaternas roll. Man kan nämligen anta att det som blivit obearbetat i samband med kriget, i dag kanske yttrar sig som flyktinghat.