Mediernas roll är inte att skydda systemet
USA Barbro Sundback skriver (HBL 4.9) att narrativ inte är detsamma som verkligheten. Detta var uttryckligen det jag ville belysa i min insändare då jag problematiserade den amerikanska politiken. Donald Trump utgör ett systemstörande element, och har därför av medierna målats upp på ett visst sätt. Detta är ett medienarrativ som inte motsvarar sanningen utan bara utvalda delar av den. Att medierna i USA är partiska, det vill säga skapar ensidiga narrativ, och dessutom tänjer på sanningen verkar Sundback inte ha något problem med.
Sundback verkar själv ha fallit in i detta tänkande eftersom hon sätter Trump i facket ”auktoritära och odemokratiska ledare” vilket är totalt verklighetsfrämmande eftersom Trump är demokratiskt vald på samma sätt som alla andra amerikanska presidenter. Kan Sundback peka på vilka strukturer som plötsligt gjort USA odemokratiskt? Sundback hävdar också att Trump skulle begränsa den fria pressen om han kunde. Gammal god skrämseltaktik som dessutom går stick i stäv med bilden av Trump som ”auktoritär” eftersom auktoritära ledare kan begränsa medierna.
Jag håller med om att medierna borde agera modigt och kritiskt, men det gör de inte. Det är även en illusion att tro att Trumps maktposition hotas av detta då det snarare är tvärtom. Amerikanernas irritation över det konstanta svartmåleriet av Trump fung- erar till presidentens fördel. Dessutom tycks mediernas partiskhet bekräfta allt det Trump sade under valdebatterna om det gamla korrupta systemet. Medierna gräver på så vis sin egen grav.
Trumps största ”brott” är att han varit fräck och ljugit vilket givetvis sårar borgerligt-liberala idéer om anständighet, men på en ”död och pina”-skala gör honom till en av USA:s hittills bästa presidenter. Till skillnad från sina föregångare avfärdar Trump nyliberalismen och globaliseringen med tillhörande institutioner. Han utgör ett hot mot den amerikanska militära hegemonin, och har plågat den globala kapitalismen mer under de senaste två åren än vad vänstern gjort sedan 1968. Trump motarbetas således för att han är ett hot mot USA:s maktposition och dessutom aktivt försöker införa sina nationalistiska vallöften. Systemets största fiender är just störning, osäkerhet och radikal förändring och detta är Trump i ett nötskal. Nu försöker man störta honom ”i demokratins namn” fastän det är status quo Trump utgör ett hot mot.
I frågan om ”trollfabriker” ger sig Sundback ut på grumliga vatten. Men här kommer vi närmare pudelns kärna eftersom det är just dessa typiskt antidemokratiska retoriska medel som används för att bortförklara och ogiltigförklara både Trumps seger och brexit. Och ironiskt nog är de som tagna ur fascismhandboken: måla upp en yttre fiende, sprid konspirationer om sabotörer och agenter, underminera folkomröstningar och tala om osynliga makter som kontrollerar demokratin. Insinuera att de som opponerar sig mot din politik är landsförrädare. Låter säkerligen bekant?
Mainstream-politikerna borde nu sluta skylla ifrån sig och ta ansvar för det missnöje de skapat i stort sett i hela västvärlden. Mediernas roll här borde vara att kritiskt granska hela vårt predikament, inte att skydda systemet och skapa en stämning av osäkerhet och misstänksamhet.