Evig sommar i EU

Ska Ungern mista sin rösträtt i EU? Vad händer med sommartiden? Och hur ska EU få oss att rösta i valet nästa år? EU rivstartar hösten den här veckan.

Han är omtyckt av sitt folk och den främsta galjonsfiguren för de auktoritära strömningarna i Europa. I dag väntas Viktor Orbán, Ungerns premiärminister, dyka upp i EU-parlamentet i Strasbourg i samband med den ödesmättade omröstningen om det som kallas EU:s atombomb.

”Atombomben” är den tyngsta politiska åtgärd EU har att ta till när ett medlemsland inte respekterar värderingar som demokrati, rättsstatsprinciper och mänskliga rättigheter.

Det handlar om artikel 7 i Lissabonfördraget och EU-parlamentet ska nu ta ställning till om man ska begära en aktivering av paragrafen eller inte.

Om den utlöses kan det leda till att Ungern förlorar sin rösträtt i EU-sammanhang. Det vore historiskt. Men vägen dit är lång och Polen, ett annat land som slagit in på en väg som liknar Ungerns, har redan meddelat att landet motsätter sig ett ja. Enhällighet krävs så det bästa ja-anhängarna kan hoppas på i det här skedet är en politisk markering.

Som smeknamnet ”atombomb” antyder har syftet med artikel 7 varit att avskräcka. Att EU-parlamentet nu tvingas rösta om artikeln, oberoende av utgången, är därför inget annat än ett misslyckande för fredsprojektet EU.

Dessutom är dagens omröstning bara en i raden av EU-existentiella frågeställningar som skakar unionen i sina grundvalar. Ni har redan listat en annan i era tankar: Brexit, förhandlingarna om Storbritanniens utträde.

Det är med detta som fond som EUkommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i morgon – dagen efter Ungernomröstningen – ska hålla sitt sista tal till unionen. Kutymen att hålla tal till folket infördes så sent som 2010 och påminner om det amerikanska presidenter håller till amerikanerna i nationens namn. I Europa söker det ännu sina former men är tänkt som startskottet på det politiska året och ett sorts offentligt löfte om vad EU ska åstadkomma under den närmaste tiden.

I fjol stakade Juncker ut utvecklingen i Europa fram till 2025. Mycket har hänt sedan dess och allt har inte gått som på Strömsö. I år borde Juncker entusiasmera européerna så vi går och röstar i det kommande EU-valet i maj 2019. Men hur gör han det med någon form av trovärdighet i den polarisering som delar Europa i två läger?

Staben kring Juncker – i vilken finländska Aura Salla ingår som kommunikationsrådgivare – har troligen rivit sitt hår i jakten på de rätta morötterna.

Flera EU-kommentatorer som följer politiken på nära håll har i sin tur rivit sitt hår i försöken att förstå hur sommartiden plötsligt gick från att vara en icke-fråga till en prioriterad fråga som ska utredas med rekordfart.

– Hur gick det till? Jag förstår det inte, säger Susanne Palme, Sveriges Radios Brysselkorrespondent, i Europapodden.

Troligen finns det ett samband här och förklaringen stavas EU-valet. Kommissionen behöver en politiskt ofarlig fråga som engagerar vanligt folk, och tar fokus från ödesfrågorna. En nätomröstning om sommartiden stampades sålunda ihop under sommaren och en övervägande majoritet av dem som deltog, över 80 procent, vill ha bort systemet med sommar- och vintertid. Att nätomröstningen är långt ifrån representativ (bara drygt 4 miljoner européer deltog) och på inget sätt kan sägas vara en spegelbild av hur européerna tänker (tyskarna var överrepresenterade) bortser EU-kommunikatörerna galant ifrån i det här skedet. I stället vill man visa att folket visst kan påverka beslutsfattandet i unionen.

Men problemen EU dras med har inte försvunnit någonstans. Så hur Juncker, som är en skicklig talare, lägger sina ord i morgon kommer många av oss att lyssna extra noga på.

Och tyvärr, EU-kommissionen, det ska mer till än löften om evig sommar.

”Kommissionen behöver en politiskt ofarlig fråga som engagerar vanligt folk, och tar fokus från ödesfrågorna. ”

LENA SKOGBERG

Biträdande ansvarig utgivare