Väder och vind
Väder heter ju nästan detsamma på alla germanska språk, ta nu exempelvis tyskans Wetter och engelskans weather, eller isländskans veđur. Gemensamt för de här orden i många olika språk är att de alla ursprungligen verkar ha betytt luft, vind och framför allt hård vind, till och med storm. Och det där känner vi ju igen: Anni Blomqvists Stormskär heter ju på riktigt Väderskär. Alltså skäret som är längst ute i havsbandet och därför utsatt för de hårdaste vindarna. Och på östnyländsk dialekt har vi uttrycket väderstrand, eller egentligen vedärstraand, som betyder att det blåser hårt vid den strand man råkar befinna sig vid.
Ordet väderstreck som ju i dag syftar på geografiska huvudriktningar har ursprungligen haft att göra med vindriktningar. Den ursprungliga betydelsen för ordet väder har alltså varit vind av något slag. Och orden är också släkt sinsemellan. Väder och vind är alltså kusiner.
Ordet vinge är en tredje kusin. Och en väderkvarn har ju vingar för just vindens skull. En småkusin är latinets ventus som betyder just vind. Av ventus har man skapat avledningen ventil. Alla de här orden har en indoeuropeisk förfader eller förmoder som har varit ett onomatopoetiskt ord, ungefär så här: ueeeee! Så lät alltså vinden i våra förpersoners öron.
Därifrån är det ju ganska lätt att hoppa till de finsk-ugriska språken för en liten jämförelse. Det finska ordet för vind, tuuli, låter ju också ganska onomatopoetiskt: tuuuuli. Men det finns också andra alternativ. Tuuli skulle kunna vara ett gammalt ryskt lånord, jämför med dagens ryska dut, som betyder att blåsa. Nåja, varför inte? Men då tycker jag det är intressantare att konstatera att vind på ryska heter veter, detsamma som på de germanska språken. De slaviska och de germanska språken är inte så avlägsna släktingar. Och geografiskt sett är de ju närmaste grannar.
Det kan vara intressant att igen jämföra med det andra inhemska. När jag berättade för min granne att jag funderar på varför väder på finska heter just sää, så kommenterade han blixtsnabbt: ja, varför inte mää. Han har humor, min finskspråkiga granne. Och han vet tydligen hur man talar i Salo och i Loimaa trots att han är från Äänekoski. Men på allvar: ordet sää har släktingar i så gott som alla finsk-ugriska språk. Betydelserna varierar något. Vi har betydelserna vind, storm och dåligt väder, men också betydelserna himmel, ljust och vackert väder, och i ostjakiskan till och med betydelsen Gud! Och varför inte? Kanske det är han som är mannen, förlåt personen, hen, bakom vädret.
Alla de här orden har en indoeuropeisk förfader eller förmoder som har varit ett onomatopoetiskt ord, ungefär så här: ueeeee! Så lät alltså vinden i våra förpersoners öron.