Visor med filosofisk distans
Som låtskrivare börjar Désirée Saarela ha en rätt igenkännbar stil. Nu förenas hon med dragspelsdrottningen Maria Kalaniemi på en ny duoplatta. VISA/FOLKMUSIK
Désirée Saarela & Maria Kalaniemi
MoD (Egen utgåva)
Désirée Saarela är en synnerligen välkommen röst på det finlandssvenska musikfältet. Hon har fördjupat sig i folkmusiken men rötterna ligger också djupt i populärmusiken, det egna materialet är singer-songwriter-trubadurstuff med lite poppiga slängar mellan de olika sångregistren men kort väg till visans folkliga tonfall. Saarela textar föredömligt tydligt, man uppfattar varje ord, emellanåt lite på bekostnad av flow och legatotänk.
Efter flera skivor i eget namn samt med gruppen Triskel blir det nu ett duoalbum med självaste Maria Kalaniemi på dragspel. För att kallas ett duoalbum tycker jag ändå den kreativa ådran är lite ojämnt fördelad. Det är Saarelas låtar och Kalaniemi lägger på inspirerat dragspel, trollbinder och fascinerar – man hör genast vem det är som spelar. Arrangemangen känns ändå ganska enahanda: varför inte till exempel inleda någon låt med nåt energiskt dragspelsriff i stället för att alla börjar med gitarr (eller mandolin) och sång innan Kalaniemi smyger in i andra versen eller strax innan?
Som låtskrivare börjar Désirée Saarela ha en rätt igenkännbar stil. De drömmande visorna flyter fram över lugna men fungerande gitarrriff. Texterna håller en viss filosofisk distans, det handlar om livet och att tackla de stora livsfrågorna och i många fall tar det lite tid innan låtarna öppnar sig – de skär inte sig omedelbart in i hjärtat. Marionettdansen känns uppiggande i helheten, det skulle vara roligt att höra lite fler tuffa rader som ”utan att tveka förblindade tror vi att / pengar behövs för att se” – en liten pisksnärt i allt det stiliga och skira! Några refränger fastnar jag speciellt för (Främlingen är jag, Du vet), de lyfter verkligen och jag börjar drömma om att höra vissa låtar med lite större band, lite bas och trummor och hela köret. Nästa gång kanske?