”Första prioritet att säkra bolaget”
Lehman Brothers kollaps fick pensionsbolaget Varma att ändra sina kortsiktiga mål. – Första prioritet blev att sköta riskhanteringen så att pensionsbolagets existens inte var hotad, säger vd Risto Murto.
Enligt Risto Murto, som hösten 2008 var placeringsdirektör, berördes Varma inte direkt av Lehman Brothers konkurs, eftersom pensionsbolaget och investmentbanken inte var affärspartners. Men de indirekta effekterna blev betydande.
– Sättet på vilket Lehman Brothers kördes ner skilde sig från varandra i USA, Asien och Europa. I USA var konkursen mera kontrollerad på så sätt att bankens friska delar såldes till brittiska Barclays. Men i Europa var konkursen total, hela organisationen sattes ur spel.
Det innebar enligt Murto att också sådana ärenden som inte direkt påverkades av konkursen blev svåra att reda ut, eftersom hela organisationen hade kollapsat – ingen svarade i telefonen.
Den okontrollerade konkursen kunde innebära att ens pengar i princip var i säkerhet, men att de ändå inte gick att få ur konkursboet. Ingen visste vilka banker som hade kopplingar till Lehman Brothers och förtroendet för banksystemet frös fullständigt.
– Det handlade om en nätverkseffekt. Placerarna betraktade många av sina motparter som riskfyllda och valde att undvika dem.
På aktiemarknaden var reaktionen kraftig, kurserna störtdök och nedgången fortsatte i flera månader. Från Varmas portfölj minskade avkastningen under 2008 med 15 procent, inom vissa egendomsklasser betydligt mer. Enligt Murto torde resultatet vara det sämsta bolaget har rapporterat, även om han inte kan uttala sig exakt om situationen på 1970-talet.
Murto beskriver hösten 2008 som en intensiv period när händelseutvecklingen följdes ovanligt noggrant.
Hur stor överraskning var händelserna hösten 2008? – Vi hade fondförvaltare som var väl medvetna om subprimekrisens problem. Saken diskuterades nog, men det är alltid svårt att bedöma olika riskfaktorers betydelse. Krisens omfattning var nog en stor överraskning.
En omständighet som enligt Murto gör Lehman Brothers-kollapsen exceptionell, är att Too big to fail-doktrinen sattes ur spel.
– Att en så central och viktig bank som Lehman Brothers tilläts gå i konkurs var mycket oväntat. Sett i efterhand framstår det som ett misstag. Politiker och myndigheter försökte in i det sista undvika konkursen, men till slut fanns inga alternativ.
Enligt Murto rådde en stark krismedvetenhet hos portföljförvaltarna.
Sett i efterhand framstår det som ett misstag. Politiker och myndigheter försökte in i det sista undvika konkursen, men till slut fanns inga alternativ. Risto Murto Vd
För pensionsförsäkringsbolaget, som förvaltar gemensamma pensionspengar, ändrades de kortsiktiga målen.
– Första prioritet blev att sköta riskhanteringen så att pensionsbolagets existens inte var hotad.
Om raset blev dramatiskt så var vändningen nästan lika häpnadsväckande - vårvintern 2009 vände börsen uppåt igen och resultatmässigt blev det ett strålande år.
– Hösten 2008 kunde nog ingen ana hur bra avkastningen skulle bli de kommande tio åren.
När förstod ni att krisen var över? – Efter konkursen kom en rad viktiga politiska och penningpolitiska beslut, och våren 2009 började aktiekurserna stiga igen. Men i viss bemärkelse är krisen ännu inte över, den har bara ändrat form. Ett par år efter Lehman Brothers kom eurokrisen i Europa och man kan hävda att finanskrisen är en delorsak till problemen inom det politiska systemet i dag.
Enligt Murto kommer nästa kris på något annat sätt, eftersom banksystemet nu är stabilare och regleringen har skärpts. I stället har andra risker dykt upp. Till de mer akuta hör tillväxtmarknaderna. När räntorna efter finanskrisen föll till noll och dollarfinansiering var billig, så var det många länder som skuldsatte sig.
– Krisen i Turkiet och Argentina är akut och risken är att fler länder drabbas. När räntorna stiger ökar problemen.
Enligt Murto skulle det vara viktigt att centralbankernas exceptionella penningpolitik hinner normaliseras innan nästa kris slår till.
– I dag är världen mera skuldsatt än 2008, särskilt den offentliga sektorn där underskotten har exploderat. Men det här har man inte hunnit åtgärda.