Simo Koskinen

projektledare för den globala städdagen som ordnas i morgon.

Tobaksfimparna är värst av alla. Det finns så otroligt mycket av dem och de är fulla av gift.

– Viktigast är att vi blir mer medvetna om nedskräpning och att vi får i gång en diskussion om hur vi kunde skräpa ner mindre.

Undertecknad är några minuter sen till vår träff, men det bekommer inte Simo Koskinen, projektledare för World Cleanup Day i Finland. Man kan ju alltid plocka upp lite skräp medan man väntar.

– Typiska saker, för det mesta engångsplastförpackningar, säger Koskinen och visar sina plastpåsar.

Han har två plastpåsar med sig – en för plastskräp och en för metall – samt ett plockredskap som han vant plockar upp olika slags skräp med.

En kapsyl. En energidrycksförpackning. Ett skoskydd. En del av ett kexpaket. En hamburgarförpackning. Engångskaffemuggar av papp. Kvitton, plåtburkar, cigarettpaket, broschyrer, hushållspapper. Listan kunde göras hur lång som helst.

Bakom en parkbänk finns ett fyrtiotal tobaksfimpar – när man börjar titta noggrannare märker man att det finns fimpar lite varstans.

– Tobaksfimparna är värst av alla. Det finns så otroligt mycket av dem och de är fulla av gift. Folk förstår inte att de inte förmultnar och att deras gift blir kvar och cirkulerar i systemet.

Morot hellre än piska

En höststorm av den mer aggressiva sorten pinar Helsingfors när vi promenerar långsamt framåt längs med Eirastranden. Det är inte bara den rasande vinden som gör att vi avancerar i sakta mak, främst beror det på att Koskinen med jämna mellanrum plockar upp skräp.

– Om det vore vindstilla skulle det finnas ännu mera skräp här. Vinden har fört mycket ut i havet. Det skulle vara intressant att se hur människor resonerade om staden inte skulle sopa bort något på ett par veckor – hur skulle staden se ut då?

Simo Koskinen säger att han inte är någon fanatisk trädkramare som går omkring barfota och inte lämnar något avfall efter sig. Han har förvisso minskat på köttätandet och undviker att åka flyg och bil i onödan, men han sätter nog fortfarande skinka på brödet. Eller som han själv säger: – Jag är bara en oroad invånare. En oroad invånare som gör någonting. För det är på den punkten det ofta fallerar.

– En stor anledning till att jag började med det här projektet, är att människor tror att det är någon annan som ska fixa allting, att vi själva inte behöver göra något.

Koskinen tror inte på höga böter för den som skräpar ner, utan snarare på att få människor att förstå hur skadligt det är.

– Den sekunden man blir för absolut är man på fel spår, då kan man inte längre hjälpa folk. Det är små saker det handlar om, som är lätta att åtgärda: att använda mindre plast, att producera mindre skräp.

– Nyckeln till alla problem i världen är brist på information. Min passion är att hitta på positiva projekt vad skräpplockning beträffar, via vilka man kan visa gott exempel, säger Koskinen och understryker att det är resultatet snarare än själva skräpplockandet som han brinner för.

Det skulle vara intressant att se hur människor resonerade om staden inte skulle sopa bort något på ett par veckor – hur skulle staden se ut då?