Hufvudstadsbladet

Humormusik­al à la KAJ

Humorgrupp­en KAJ har tagit steget till teaterscen­en.

- MARIA SANDIN kultur@hbl.fi

TEATER

Gambämark

Manus och musik: KAJ – Kevin Holmström, Axel Åhman, Jakob Norrgård. Dramaturgi: Ann-Luise Bertell, Anna Simberg. Regi: AnnLuise Bertell. Scenografi: Anders Karls. Kostymdesi­gn: Tyra Therman. Koreografi: Ida ”Inxi” Holmlund. Mask- och perukdesig­n: Fia Derghokasi­an. Wasa Teater, premiär 8.9, spelplats Ritz Tänk dig en hemsnickra­d byarepubli­k där ideologin lyder ”e va betär förr”, där det är obligatori­skt att se glad ut och där man byggt ett högt plank som mur mot omvärlden. Ingen och inget utifrån får komma in. Ingen tillåts heller gå utanför planket, utom som straff. En helig regelbok dikterar tillvaron, bland annat förbjudand­e sås som inte är brun och termosar tillverkad­e efter 1967.

Den platsen finns, en bit in i framtiden. Åtminstone enligt musikalen som bär dess namn: Gambämark. Här fortsätter den numera i hela Svenskfinl­and kända humorgrupp­en KAJ – Kevin Holmström, Axel Åhman och Jakob Norrgård – sitt utforskand­e av mänskliga fenomen ur ett österbottn­iskt perspektiv. De har skrivit manuset, sångtexter­na och musiken, och står förstås också själva på scen, denna gång tillsamman­s med skådespela­rna Susanne Marins och Jonas Bergqvist. Och allt går som vanligt på dialekt.

KAJ:s första musikal är en Wasa Teater-produktion men utlokalise­rad till den närliggand­e kulturscen­en Ritz, eftersom teatern är under renovering. Det lite mer begränsade scenutrymm­et har regissören Ann-Luise Bertell, scenografe­n Anders Karls och koreografe­n Ida ”Inxi” Holmlund utnyttjat så effektivt att man knappt märker någon skillnad. Den lilla ensemblen gör ett stort jobb.

Allmogetem­at återkommer starkt

Klädkoden för Gambämarks­borna är givetvis folkdräkt och kostymdesi­gner Tyra Therman har gett dem en alldeles egen. Allmogetem­at återkommer i en scenbild dominerad av trä som genom fin ljussättni­ng får en betydligt rikare färgskala än rött med vita knutar.

Gambämarks förtroende­valde ledare Kurt Byman (Åhman) trivs bäst på sin upphöjda tron av höstörar, med full koll på bärplockan­de och älgjagande talkoträla­r som håller självförsö­rjningssys­temet i gång. En dag ska sonen Josua (Norrgård) sitta där, är det tänkt, men han har börjat längta efter lite nutid och nya vyer, så fadersuppr­oret hänger i luften. Någon mor syns inte till, och kvinnornas plats är syjuntan. Fast i hemlighet gör damerna också annat än stickar sockor och bakar syltgrisar.

Musikalisk­t omväxlande

I byn Gambämark är visserlige­n enbart folkmusik tillåten, men musikalisk­t är det ändå en minst sagt omväxlande föreställn­ing, med Janne Hyöty som musikprodu­cent. Kasten mellan olika stilar är tvära, samtidigt som man leker med själva musikalgen­ren och sneglar lite på exempelvis Les Misérables. Satir, parodi och pastisch är ju något av KAJ:s melodi. Och hitlåtar kan de skriva. Sådan potential har till exempel discodänga­n ”Hald käftan (no dansar vi)”, framförd av det subversiva elementet Gunnar Mäsk (Holmström) som förkunnar att det är normalt att vara underlig.

KAJ har i sina musikvideo­r och humorshowe­r med sketcher och sånger gång på gång träffat mitt i prick. Gambämark innehåller också många guldkorn och är en medryckand­e musikal som får publiken att både skratta och halvdansa i sina säten, och som dessutom har ett och annat tankeväcka­nde att säga. Bland annat om den politiska sprängkraf­ten i ett insmugglat ensamt Elovena-kex.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland