Kulturkonsumenten 2.0
Är det bara jag eller känns hösten som den bästa tiden för att konsumera kultur? På våren och sommaren vill en kanske hänga ute, men på hösten vill i alla fall jag mysa ner mig hemma. Okej, vill alltid göra det oavsett årstid, men MEST på hösten.
I höst tänker jag att jag ska ge mig ut på lite mer. Är sugen att gå och se Ulla Jokisalos utställning Föreställningar om frihet på Ham och Utopi nu – berättelsen om finsk design på Designmuseet. Och så känns det nästan som om en borde gå och se Chess när den ändå går på Svenskis. Det här är vad jag konsumerat på sistone: Evigheter efter alla andra har jag börjat se på 13 Reasons Why. Har ännu ett par avsnitt kvar eftersom jag försöker dra ut på det så länge som möjligt. Är väldigt tagen dels av serien, dels också av känslorna bakom. Så mycket en glömmer efter att en blivit vuxen och lämnat tonåren bakom sig. Får sån fruktansvärd ångest över att tänka att Agnes en dag kommer att vara där. För mycket av det som händer i serien är sånt som de flesta går igenom i sina tonår.
Seinabo Sey kom i dagarna ut med ett nytt album, I’m A Dream. Och föga förvånande, det är genialiskt. Alltså att någon kan vara så bra? Undrar om folk ens fattar hur himla bra Seinabo Sey är? Lyssna genast!
Högst upp på min podcastlista just nu ligger utan tvekan Billgren Wood. Den podcasten har allt jag vill ha. Avsnittet om fredagsbuketten 3.0 var spot on. De sa så många saker som jag tänkt på. Framför allt det att jag är såå trött på den klassiska grågröna eucalyptus i buketter. Köpte några kvistar till vår nya vas och tyckte direkt att det kändes … tråkigt? Synd bara att utbudet på gröna kvistar i butikerna är ganska dåligt. Måste hitta något snyggt substitut. Fast nu finns det i och för sig massa fina kvistar i naturen, så tror jag satsar på dem i stället. Gillade också tanken på monokroma buketter – olika blommor i samma färg.
Tänka sig, under semestern läste jag faktiskt ut en bok! För någon som älskar litteratur känns det nästan skamligt att läsa så lite som jag gör just nu. Men jag har verkligen så svårt att få till det! Speciellt hemma fastnar en så lätt framför tv:n i stället.
Boken är Eva Frantz senaste, Den åttonde tärnan. Eftersom jag gillade hennes förra deckare om Anna Glad väntade jag med spänning på denna. Och visst var den bra! Typ en helt klassisk deckare med lite mera genustänk. Inte någon litterär klassiker precis, men det brukar deckare sällan vara. Skulle hellre ha läst den i december eftersom den utspelar sig då, men kunde inte hålla mig. Dock kan jag inte förstå varför förlagen forsätter göra dessa glansiga, typiska deckaromslag? Tappar direkt lusten lite då jag ser omslaget, men som tur är väger innehållet upp. Ett snyggare omslag skulle göra så mycket.