Minska girigheten

SAMHäLLE Antonia Wulff skriver i sin I dag-kolumn (HBL 10.9) om att klimatfrågan inte handlar om individens valmöjligheter inom de ramar som samhället ger dem utan om hur samhället är uppbyggt och vad samhället strävar efter. Jag håller med och skulle till och med påstå att det hela inte bara gäller klimatfrågan utan mänsklighetens framtid i största allmänhet – inte minst välfärdssamhällets framtid.

Ordspråket säger att alla i en by inte kan vara barberare. Med det vill man framföra att man globalt sett inte kan sys-

selsätta alla människor enbart för att skapa tjänster för andra människor. För att undvika ett nollsummespel där alla förlorar, behövs ett konstant inflöde av råvaror. När en producent säljer dessa råvaror mer eller mindre gratis till de andra i byn skapar han en vinst. Denna vinst kan sedan omfördelas genom tjänster. Välfärden i byn definieras av mängden inflödande råvaror delat med antalet individer som konsumerar dem. Därtill har man ingått ett avtal om hur arbetet fördelas mellan producenter och tjänsteleverantörer så att alla inte behöver göra allting.

Problemet är att alla i byn skulle vara lika rika. Varje by har minst en girig producent

som kommer på tanken att ta mer betalt än den behöver. Då blir någon i byn utan eftersom vinsten fördelats ojämnt. Genom att själv bli producent blir ingen utan, men nu har det skapats ett överutbud på råvaror. Tjänsteleverantörerna känner sig lätt berättigade till åtminstone samma valfrihet som de rikaste producenterna och ökar då på sina priser. Denna dominoeffekt leder till inflation och överkonsumtion. Efter ett tag kan ingen i byn behålla sin levnadsstandard utan en konstant ökande efterfrågan på råvaror och tjänster.

I stället för att minska på girigheten genom att ändra lagen om aktiebolagets grund- uppgift väljer politikerna stora strukturförändringar ämnade för att skapa fler giriga tjänsteleverantörer. Egendomsskatten och arvsskatten som var avsedda för att minska avundsjukan genom att dämpa skillnaderna mellan rika och fattiga tas bort. I stället skär man ner på hälsovård, utbildning och forskning.

Vad skulle man kunna åstadkomma ifall man genom lag förhindrade bastjänsteleverantörer från att göra vinst? Hur skulle samhället se ut ifall årsinkomsten vore begränsad till ett visst maximibelopp?