Quo vadis inhemsk frilandsodling?
Det är många som drabbats av årets torka, men frilandsodlarna med sina höga produktionskostnader har kanske drabbats hårdast av alla producenter. I varje fall då det kommer till vem som förlorar mest pengar.
Det är dystra rapporter som kommer från frilandsodlarna runtom på SLC:s verksamhetsområde. Odlare av lök, broccoli, blomkål och morot har kanske drabbats särskilt hårt. Enligt uppgifter till LF är skördebortfallet upp till 75–80 procent på de här grödorna för en del odlare. Skördebortfallet i fråga om uttryckligen marknadsduglig skörd, men det är enbart marknadsduglig skörd man får betalt för.
De för tillfället högre producentpriserna på de av torkan drabbade odlingsgrödorna kompenserar visserligen, men ändå inte på långt när för den ekonomiska katastrof som den här odlingssäsongen innebär. Producentoch marknadspriserna är i och för sig 20–25 procent högre på till exempel broccoli och blomkål men som en frilandsodlare uttryckte det: ”vad hjälper det när man helt enkelt inte har någonting att sälja”.
Ofta brukar handeln reagera på en motsvarande situation med att importera in grönsaker, rotsaker och sallat från andra närliggande länder, men den här gången finns det helt enkelt inte produkter att tillgå i Nordeuropa, ja nästan hela Europa har slut på trädgårdsprodukter.
I Sverige har handeln under den här säsongen gått producenterna till mötes genom att tillfälligt sänka mottagnings- och kvalitetskraven på till exempel isbergssallat. Samtidigt ska vi producenter ändå komma ihåg att den inhemska handeln har stor genomslagskraft bland konsumenterna. Redan det att handeln ger synlighet åt den här frågan, att producenterna nu befinner sig i en exceptionellt trängd situation, ökar medvetenheten och det är viktigt.
Landsbygdens Folk
Staffan Björkell om att en sak som statsmakten kan göra är att se till att de omtalade bränsleaccisåterbäringarna verkligen blir av, att de betalas ut raskt och att de omfattar också det bränsle som frilandsodlarna använt på bevattning.
Nu handlar det om att tänka och prioritera. Går vi alltid som tidigare med budget före verksamhet, resulterar det i fortsatt nedgång för utbildningen. Genom att fatta skolvänliga beslut är jag övertygad om vi kan skapa ett ”framgångs-Finland” där resultatet av vårt utbildningssystem är kunniga, socialt kompetenta och innovativa unga som är garanter för vår välfärd – den vi byggt upp under många år. Läraren Christer Holmlund, ordförande för Finlands svenska lärarförbund i sin kolumn.