Snart flyttar rödhaken inte längre
Kuriska näset mellan Litauen och Kaliningrad är ett av Europas största fågelparadis. Ryska forskare som har ringmärkt fåglarna i sextio år säger att klimatförändringen tydligt påverkar fåglarnas tidtabeller. Vissa arter kanske inte överlever det varmare k
Flyttfåglarnas liv håller på att förändras på grund av de allt mildare vintrarna. Många småfåglar återvänder till Nordeuropa för att häcka upp till en månad tidigare än förr. Rödhaken på bilden övervintrar i Väst- och Sydeuropa, men en del har slutat flytta. HBL har besökt ett av Europas största fågelparadis på Kuriska näset.
Rörsångaren väger ungefär tolv gram – en grågrön, svagt olivskiftande fågel som älskar blöta vassmarker. Intrasslad i nätmaskorna piper den hjälplöst. När forskningsledaren Nikita Tjernetsov försiktigt lösgör den ur nätet flaxar den vilt med vingarna.
– Den ska ända ner till Västafrika. Innan dess behöver denäta upp sig och bättra på fettlagret, säger Tjernetsov och stoppar försiktigt ned fågeln i en liten tygpåse. Den lilla sångaren ska ringmärkas, vägas, få sina vingar mätta och sitt fettlager uppskattat innan den släpps tillbaka ut i friheten.
Vi står på en gungande spång, som har placerats över ett grönskande våtmarksområde utanför byn Rybatjij på Kuriska näset. Här finns det gott om larver och insekter – stapelföda för de flesta småfåglar. Tjernetsov leder Rybatjij biologiska forskningsstation, som sedan 1957 har ringmärkt och forskat i fåglar i ett av Europas största fågelparadis. Den smala sandtungan mellan Litauen och Kaliningrad drar till sig miljoner fåglar – tättingar som sångare, siskor och trastar, gökar, rovfåglar och gäss som flyger från Finland, Sverige och de baltiska länderna till sina vinterhärbärgen i Sydeuropa eller Afrika. De behöver äta upp sig på vägen och Kuriska näset är en idealisk plats. Då flyttfågelsäsongen står på sin höjdpunkt i oktober passerar två miljoner fåglar här dagligen. Det är den största samlingsplatsen för flyttfåglar i Europa.
Under de senaste tjugo åren har fåglarna ändrat tidtabell. De anpassar sig efter klimatförändringen.
– Tidpunkten för när flyttfåglarna återvänder har flyttats bakåt med flera veckor. Hos vissa fågelarter med en månad, säger Leonid Sokolov, som är chefsbiolog på Rybatjij biologiska forskningsstation.
Sokolov är doktor i biologi och
har gett ut en bok om hur klimatförändringen påverkar flyttfåglarna. På forskningsstationen i Rybatjij har han jobbat sedan början av 1970-talet. Enligt Sokolov är det helt entydigt att fåglarna anpassar sig efter klimatförändringen.
– På 1970-talet när medeltemperaturen var kallare kom bofinken oftast först i början av maj. Men nu återvänder den i mitten av april. Det gäller inte bara bofinken – även lövsångarna, tofsviporna och storkarna kommer betydligt tidigare än förr. En del rödhakar och starar har börjat övervintra i Norden. De behöver inte flytta längre när vintrarna har blivit tillräckligt milda, säger Sokolov.
Just i år har klimatförändringen varit till fördel för de fåglarna, enligt Sokolov. Det är precis samma iakttagelse som ornitologer i Finland har gjort.
– Tack vare den varma sommaren har häckningen varit lyckad. Talgoxen och flera andra arter har hunnit med upp till tre kullar, vilket har stor betydelse eftersom bara ungefär trettio procent av ungarna överlever.
Vi träffar Leonid Sokolov på fältstationen Fringilla (bofinkens latinska namn). Den ligger i skogsbrynet mellan luftig tallskog och oändliga sanddyner, typiska för Kuriska näset. Precis där sanddynerna börjar har forskarna satt upp två fällor i form av ett slags gigantiska trattar. Fåglarna flyger in i dem, fortsätter inåt och hamnar i en bur därifrån de plockas en gång i timmen för att bli ringmärkta.
Sokolovs slutsats är att klimatförändringen gynnar vissa arter, medan den starkt försvagar andra.
– Göktytan har gått tillbaka enormt. Det fanns enorma mängder på 1960-talet, nu observerar vi den knappt längre. Det kan finnas olika orsaker, men jag skulle tro att en är klimatförändringen i Afrika. Göktytan passerar Saharaöknen och den har växt.
Saharas öken är i dag tio procent större än den var år 1920. Samtidigt är Sahara sedan mitten av 1980-talet inne i en period då den håller på att bli grönare.
Ny forskning från University of Maryland visar dock att Sahara i somras utvidgade sig och att klimatförändringen kan få andra öknar att göra detsamma.
Leonid Sokolov anser att olika arters chanser att överleva klimatförändringen beror på huruvida de klarar av att byta vinterkvarter innan det är för sent.
– Svalan övervintrar i Sydafrika. Den orkar flyga 3000 kilometer över Sahara utan mat och vatten. Och säkert lite till – men inte 3 500 kilometer. Då dör den på vägen. Det har visat sig att flyttfåglar kan byta vinterkvarter om det behövs och svalan skulle ha betydligt större chans att överleva om de bytte vinterkvarter till Indien. Problemet är att klimatförändringen framskrider snabbt och det är inte säkert att till exempel svalan hinner anpassa sig. Det tar 35 generationer för en flyttfågel att byta destination, säger Leonid Sokolov.
Flyttfåglarna är viktiga för mänskligheten därför att de bär på en gåta som människan fortfarande inte har löst – exakt hur de navigerar. Man vet att fåglar navigerar med hjälp av solen, stjärnorna och jordens magnetfält. Men var receptorerna hos fåglarna sitter för att de ska kunna känna av magnetfälten är fortfarande okänt. Julija Bojarinova, biologiforskare från S:t Petersburgs universitet, utför experiment med trädgårdssångare. Hon fångar in dem med nät och placerar dem i mörka lådor där de inte har möjlighet att orientera sig med hjälp av solen eller stjärnorna. De blir påklädda antenner som med hjälp av radiovågar ska störa deras möjligheter att känna av magnetfälten.
– Somliga tror att receptorerna finns i ögonen, andra i näbben, vissa i innerörat. Det är fortfarande en gåta. Vad vi vet med säkerhet är att om man placerar en trädgårdssångare i en mörk låda utan möjlighet att orientera sig, så försöker den hela ti- den ta sig ut ur lådan åt rätt håll – i den riktning den ska flytta, säger Julia Bojarinova. Hon slår ut med händerna. – Fåglarna är som rymdvarelser. De lever så nära oss, men de ser världen helt annorlunda. Deras hjärnor är så små, men klarar av att lösa de svåraste tänkbara uppgifter. Om vi lär oss att förstå hur de gör kanske det inte behövs några satelliter i framtiden.
Vad innebär det för ekosystemet om flera småfågelarter försvinner? Enligt Nikita Tjernetsov är det är svårt att säga på förhand. En sak är dock säker: Det är aldrig bra när mångfalden utarmas.
– Jag kan inte säga att alla småfågelarter vi studerar är nyckelelement, att det blir en katastrof om enskilda arter försvinner. Men förändringar i ekosystemet, vilka som helst, är alltid ett problem. Det kan innebära följder för hela mänskligheten som inte går att förutse nu. Vi har ett etiskt ansvar att bevara mångfalden.