NEKROLOG

● Kjerstin Margareta ”Meta” Sahlström Född 7.4.1951 Död 21.8.2018

Meta växte upp i en storfamilj bestående av sex systrar och fyra bröder. Som sjätte barn i skaran insåg hon snart behovet av en tydlig och rak kommunikation i sin strävan efter att få fram sitt budskap. Den principen följde hon hela sitt liv.

Teater, spex och lekar blev en del av hennes vardag redan i ungdomen. Under skoltiden var hon aktiv i Flickskolan och fick senare medverka till att boken Visst gick också du i Flickis blev verklighet.

Musik i olika former väckte tidigt hennes intresse. Hon prövade på piano, dragspel och fiol och ingen musikstil var henne främmande. Allt från hårdrock till symfonier

fanns med bland favoriterna. Mest aktivt spelade hon själv folkmusik på violin, vilket också hörde samman med hennes intresse för folkliga traditioner och företeelser som kom att bli det hon ägnade sitt yrkesliv åt.

Studierna i folkloristik och etnologi vid Åbo Akademi ledde via sommarjobb i Ålands skärgård och museet i Vasa till Österbottens traditionsarkiv. Där fördjupade hon sig i Österbottens samtidshistoria med dokumentationer om arbetsliv, traditioner, sägner och mysterier. Till jul, påsk och midsommar fick man i radion höra henne berätta om bakgrunden till hur och varför helgerna firades.

Hennes intresse för lokalhistoria kunde man ta del av bland annat i arbiskurser med gamla fotografier från Vasa, där bilderna fick ett djupare historiskt sammanhang. Bilder handlade det också om när hon aktiverade sig i boken Blickfång. En tidsresa med Vörå-fotografen Erik Hägglund.

Sina färdigheter i etnologi och dokumentation förmedlade hon också under återkommande besök i Morogoro, Vasas vänort i Tanzania.

De föreningar där hon var aktiv fokuserade på släktforskning, u-landsfrågor, närmiljön och folkliga traditioner. Meta hade förmågan att länka samman historia och nutid på ett sätt som gjorde att man kände sig delaktig i hur vår omvärld ständigt formas.

I vår rätt stora släkt var hon den som höll reda på släktingarnas livsöden och hon kryddade dem med lämpliga doser av skämt och allvar. Hon tyckte om att ställa till kalas, ägna tid åt sång, lek och allvar, bjuda på sin humor och hon förstod att ta till sig av det goda livet hade att erbjuda.

Rollen som farmor hann hon njuta av det sista året av sitt liv.

Meta saknas av son med familj, syskon med familjer, vänner, kolleger och en stor bekantskapskrets.