Finlands aktiva säkerhetspolitik

Välfärdssamhället behöver mera barn.

Iltalehti Juha Keskinen om att nativiteten måste öka, liksom invandringen.

Finland har under de senaste två åren undertecknat tiotals avtal om militärt samarbete med andra västländer.

Ett enigare EU skulle vara en stark internationell aktör, men i dag saknas en ärlig och engagerande EU-anda. Man ser bara problemen. Efter årtionden av relativt stabil fred i Europa, har kanske nationalstaternas ledare glömt att påminna medborgarna om allt gott EU ändå fört med sig?

I vårt närområde har den ökande geopolitiska spänningen i Östersjöområdet fått också Sverige att vakna ur sin törnrosasömn och radikalt omvärdera sin säkerhetspolitiska situation och därmed också sin säkerhetsoch försvarspolitiska strategi.

Den förestående upphandlingen av stridsflygplan har gjort att Finland haft lättare än tidigare att finna vänner. Det har Finland utnyttjat.

I en situation då Nato inte har ett brett folkligt stöd i Finland samtidigt som Nato som organisation har en allt diffusare identitet, är det förståeligt att man söker alternativa lösningar.

Kan man inte bli medlem i Nato går det att förbättra sin säkerhetspolitiska situation och försvarspolitiska styrka genom att i tur och ordning knyta bilaterala avtal med länder som är medlemmar i Nato.

Finland har klarat balansgången rätt väl. Motiven för Finland att delta i de stora internationella militärövningarna de senaste åren har närmast varit tekniska – inte politiska. Det är ju alltid viktigt att testa om de egna vapnen är ändamålsenliga och kompatibla med samarbetspartnernas vapen.