Skatteparadis duger för alla

Länder med låg eller knappt någon beskattning lockar både privatpersoner och företag. Det är inte bara finansbranschen som placerar i skatteparadis, även andra branscher grundar företag för att minimera sina skatter.

Skattefotspår har blivit ett begrepp för företag som vill redovisa hur de disponerar sina pengar och hur mycket skatt de betalar. Det redovisade skattefotspåret har också blivit ett argument som en del företag tar till för att bevisa att de är goda samhällsmedborgare trots att stora delar av de finansiella transaktionerna tar vägen via andra länder. Ofta med lägre skattesats.

Inom social- och hälsovården har till exempel börsbolaget Mehiläinens ägarstruktur och med den penningströmmarna inom bolaget väckt livlig diskussion. Mehiläinen ägs delvis av inhemska, institutionella placerare, men sedan augusti till 57 procent av Luxemburgbaserade kapitalplaceraren CVC:s fonder.

Mehiläinen, liksom en rad svenska bolag inom social- och hälsovårdssektorn har fått kritik för att genom interna arrangemang inom koncernen låta vinster, lån och skulder ta ut varandra och på så sätt undvika att betala skatt. Numera redovisar företaget sitt skattefotspår och understryker att skattemyndigheterna undersöker tiden innan de nuvarande ägarna tog över. De skatter bolaget betalar i Finland har också ökat de senaste åren.

Men det är inte bara Mehiläinen som har haft och har tvister med skattemyndigheterna som slutat i domstol. Också energijätten Fortum, där finska staten, inte en kapitalplacerare i Luxemburg, är största ägare, har skattemyndigheterna haft otalt med. Ett försök från finländsk sida att i efterskott beskatta Fortums vinster fick nej av en domstol i Helsingfors, men i Sverige dömdes Fortum till att betala.

Riksdagen och många städer och kommuner har numera principiella beslut om att inte göra affärer med företag som verkar i skatteparadis och kan misstänkas för skatteflykt. Det Mehiläinen och Fortum gör är också öppet och lagligt. Tanken är att garantera att de börsnoterade moderbolagen kan betala en så stor utdelning som möjligt till sina ägare. De här finansiella arrangemangen är på inget sätt jämförbara med de gömda miljoner som avslöjades i samband med Panamapappren.

Inom EU råder det ett brett samförstånd om att de företag som verkar inom EU också ska betala sina skatter inom unionen. Det gör de flesta. Fortum som har verksamhet i många EU-länder betonar att skatterna betalas där verksamheten är, det må sedan vara kraftproduktion eller finanser företaget sysslar med.

Problemet är att en enhetlig skattepolitik inom EU är hart när omöjlig att få till stånd. Därför har vissa medlemsländer en betydligt lindrigare företagsbeskattning än andra. Många av de tidigare lågskatteländerna har ändå nu gått in för att höja sina skattesatser. Irland, Lettland och Litauen hör till de länder där skatterna är lägst.

En gammal sanning är att allt som är lagligt inte nödvändigtvis är särskilt etiskt. Hur man kommer åt sådant en del upplever som oetiskt och företagen själva anser att är fullt i sin ordning är en problematisk fråga. Men när det gäller en fråga som att betala skatt borde man ändå kunna kräva att ett bolag med statlig ägarmajoritet föregår med gott exempel.

Beskattning, företagsarrangemang och finansiering är inga lätta frågor. Men för att göra en riktigt svår fråga enkel. Den som är stor nog att kunna organisera sin koncern i flera länder med olika beskattningssystem kan vinna på det. Skatteparadisen duger lika bra för företag med statlig majoritet som för internationella kapitalplacerare.

”Men när det gäller en fråga som att betala skatt borde man ändå kunna kräva att ett bolag med statlig ägarmajoritet föregår med gott exempel.”

KATARINA KOIVISTO Administrativ redaktionschef