Kalle Anka & Co fyller 70
En otursam anka, en snål farbror och tre lillgamla brorsöner. Kalle Ankas värld har fascinerat läsarna i 70 år. – Jag tror mycket beror på tradition, att många läst och älskat serien som yngre, säger Stefan Diös, översättare och ”ankist”.
Kalle Anka & Co är Sveriges äldsta serietidning som fortfarande ges ut. Det allra första numret utkom i september 1948 och har blivit Sveriges dyraste serietidning någonsin. Felfria exemplar har sålts för en bit över 150 000 kronor (cirka 15 000 euro) på auktion. I Finland kom det första numret på finska ut 1951.
På 40-talet kunde ungdomen förföras både av ”dansbaneeländet” – och av de farliga serietidningarna. Därför kände sig de ansvariga bakom Kalle Anka nödgade att garantera tidningens goda inverkan. ”En verkligt god och sund underhållning” utlovade man, med översättning av pedagogen Axel Norbeck, som jobbade med serien under de första nio åren.
– Tidningen var genomarbetad. Man hade ansträngt sig för att göra den tillgänglig och läsvärd. Det gavs ut många skräpserier av låg kvalitet vid den här tiden och barn skulle inte läsa serier, ansåg man. Det har ju varit samma sak med videospel, dansbanor, jazzmusik och allt som ungdomar gillar att syssla med, säger Stefan Diös, som jobbar heltid med att översätta Kalle Anka sedan 1985.
Som en rockstjärna
Under 1960- och 70-talet läste han, liksom tusentals andra barn, om Kalle Ankas, farbror Joakims och Knattarnas äventyr, ofta påhittade av amerikanen Carl Barks. Men det visste man inte, utan kallade honom ”den bra tecknaren”. På 80-talet blev allt fler varse hans identitet och 1994 fick Carl Barks vid 93 års ålder åka utomlands för första gången. Då besökte han bland annat Sverige.
– Alla tecknare efter Carl Barks försöker efterlikna honom. På ett eller annat sätt bygger man på hans klassiska stil. När han åkte på sin Europaturné blev han välkomnad som en rockstjärna och det hade han inte räknat med. Vart han kom möttes han av horder av fans och folk som stod med plakat. Jag fick hålla i en frågestund och han var väldigt skärpt och gjorde bra ifrån sig, säger Stefan Diös.
Enorm Ankeborgsnörd
Sedan mitten av 80-talet är intresset för skämtserier litet i USA och superhjälteserier dominerar i stället marknaden. Samtidigt lever Disneys figurer vidare i Europa, bland annat i Sverige där Stefan Diös och hans vänner 1976 grundade föreningen NAFS(k) (Nationella ankistförbundet i Sverige (kvack). Stefan poängterar att man inte måste vara enorm Ankeborgsnörd för att få kallla sig ankist, men hans eget liv har präglats av ankor.
– Förlaget behövde översättare och jag kunde skämta med ord och kände till de här figurerna. Jag har haft tur som fått syssla med något som jag lika gärna kunde ha gjort gratis, säger han.
Utgivaren Egmont kallar serien Sveriges största serietidning, men då inga serietidningar längre publicerar sina upplagor på samma sätt som dagstidningar och tidskrifter finns inget sätt att veta säkert hur mycket upplagan sjunkit sedan 90-talets början, då den kom ut i över 200 000 exemplar varje vecka.
– Tiderna förändras och barn sysslar med andra saker än vad de gjort tidigare. En sak som jag märker är att folk säger ”Kalle Anka var bättre förr”, men de uppger alla olika tider för när det skulle ha varit bättre. Kalle Anka var helt enkelt bäst vid tio års ålder, oavsett när folk är födda, säger Stefan Diös.