Svenska Liljor är tillbaka med mera finsk tango
När svenska kvartetten Liljor följer upp sin debut med moderna versioner av Åbotonsättaren Pentti Viherluotos kompositioner, är konceptet i hög grad detsamma. Fortfarande håller det utmärkt.
”Perfekt musik för mörka höstkvällar”, skrev jag för knappt två år sen i min recension av svenska Liljors debutalbum Skymningsstund med nytolkningar av finska tangooch schlagerkompositören Pentti Viherluotos kompositioner.
Omdömet håller i hög grad streck fortfarande när Liljor smått överraskande, men desto mer glädjande, följer upp med en fortsättning på samma koncept. Skillnaden är att några nyskrivna original av den svenska kvartetten också är med denna gång – allt dock i samma stil som karaktäriserar Viherluoto-versionerna.
Men för dem som missade Liljors debut och inte känner till den här … ja, ska jag säga storheten eller doldisen inom finsk 1900-talsschlager?
Saken är nämligen den att han har skrivit låtar för alla de stora tangosångarna, med början från Olavi Virta och Eino Grön. Hans eget namn är däremot inte så välkänt, även om de flesta har hört någon av hans låtar av vilka den kändaste torde vara Puhelinlangat laulaa med Katri-Helena.
”Svårdansat, men lätt gråtet”
Om originalen kan kategoriseras som tango och därmed dansmusik, så har Liljors versioner rätt lite av det där dansanta elementet.
”Svårdansat, men lätt gråtet”, skämtade medlemmarna i bandet
när jag intervjuade dem vid tiden för debuten.
Och så är det ju; tempot är överlag långsamt och inbjuder på sin höjd till något slags krampaktigt förvriden tryckare mellan desperat förälskade/förhäxade par. Som när dvärgen i Twin Peaks dansar baklänges.
Allt det här menar jag i positiv bemärkelse, för det är vackert också. På ett sorgesamt, vemodigt sätt. Tid- vis används lite mer synt och elektroniska effekter än på debuten och beatet från trummaskinen ljuder lite mer ihåligt, mer stadigt framträdande. Men soundet är fortfarande sparsmakat och stilfullt med de ekande tonerna av (el)piano i förgrunden samt svajande gitarrslingor alternativt en kompande akustisk gitarr. Allt för att bidra till det mystiskt vackra intrycket.
Texterna om längtan, förlorad kärlek och allt som tar slut framförs betagande av Billie Lindahl och Pelle Lindroth, ibland i ljuv stämsång, och hörs främst i ljudbilden. Och rösten som reciterar en text på finska under avslutningen av Stadens ljus, är det Pentti Viherluoto själv? Liljor firar sin skivrelease på Sibeliusmuseet i Åbo fredagen 21.9 och dagen därpå på Kapsäkki i Helsingfors.