Genetiska resurser är hårdvaluta för att kunna odla framtidens mat

JORDBRUK I går träffades de nordiska ländernas mat- och jordbruksministrar i Stockholm för ett extrainsatt möte om krissituationen i jordbruket efter den torra och varma sommaren. Bland punkterna som ska diskuteras finns hur vi i framtiden ska hantera liknande kriser i matproduktionen. Genetisk mångfald är en viktig del av lösningen.

Nu när grådask och höstregn återigen blivit en del av vår vardag kan torka, sol och strandliv kännas avlägset. Men för lantbrukare och skogsägare är sommarens extremväder definitivt inte bortglömt. De ekonomiska effekterna är kännbara och kommer att påverka även nästa års resultat.

Förra året var det i stället regnet som ställde till det. Enligt svenska Jordbruksverkets beräkningar minskade arealen högavkastande höstvete med över 25 procent till följd av att lantbrukarna helt enkelt inte kom ut på sina marker med de tunga maskinerna. Den här typen av extremväder har den senaste tiden gjort det tydligt att vi måste anpassa oss till en ny verklighet.

Vi ska vara tacksamma och stolta över att det skrivits en mängd klimat- och hållbarhetsstrategier som syftar till att förbereda vårt samhälle för det som kommer. Nu är det hög tid att vår livsmedelsproduktion inkluderas mer i det arbetet. Vi måste vidareutveckla våra grödor så att de kan överleva torka, hantera skyfall och stå emot de insektsangrepp som kommer att bli vanligare framöver.

Men ingen växtförädling är möjlig utan genetiska resurser. Genetiska resurser är organismer som på något sätt är användbara för oss människor. Det kan till exempel vara grödorna vi odlar, djuren vi föder upp och skogen vi planterar, men även vilda växter bär på värdefulla egenskaper. Det kan vara egenskaper som gör att ett träd växer rakt och att växter är torktåliga eller resistenta mot sjukdomar. Därför måste också genetiska resurser vara en självklar del i de klimatanpassningsstrategier som utformas och en del av lösningen för ett hållbart och framtidssäkrat jord- och skogsbruk i Norden.

Det som ständigt finns i vår närhet är lätt att ta för givet, och genetiska resurser är inget undantag. I dag finns till exempel bara omkring 850 individer kvar av den nordfinska boskapen, som klassas som utrotningshotad. Den är mindre än andra kor och kräver därför mindre foder. Den kan leva på gräsarter som finns i oländig terräng och tål torka. Kon producerar dessutom ett bra protein (kappa kasein B) som gör mjölken särskilt väl lämpad för ostproduktion.

Den nordfinska boskapen producerar visserligen inte lika mycket mjölk som kommersiella raser, men dess andra egenskaper är ovärderliga i en framtid med förändrade förutsättningar för jordbruket. Skulle rasen dö ut skulle även alla dess värdefulla egenskaper försvinna. Och har dessa försvunnit är de borta för alltid.

Samma sak gäller de fröer som finns bevarade i Nordgens frysar. Här finns svedjerovor, korn från 1800-talet och bönor som emigranter tog med sig till USA. I många fall finns dessa ingen annanstans. Varje grässort, grönsak, spannmål, baljväxt och potatis i våra samlingar bär inte bara på en särskild historia om vårt gemensamma kulturella arv utan även på genetiska resurser

Vi måste vidareutveckla våra grödor så att de kan överleva torka, hantera skyfall och stå emot de insektsangrepp som kommer att bli vanligare framöver.

som mycket väl kan visa sig vara avgörande för vår framtida matproduktion. Det är frön från växter som anpassat sig till våra långa, ljusa somrar och korta växtsäsong. Frön som bär på helt avgörande egenskaper för nya och bioteknologiska lösningar i ett förändrat klimat.

Det handlar om att förvalta vårt arv för att garantera vår framtida överlevnad. Men det handlar också om att se de oändliga möjligheter som öppnar sig om vi väljer att ta hand om och utveckla våra genetiska resurser på ett hållbart sätt. Nyligen upptäcktes en majs i Sydamerika som utvecklat kvävefixerande rötter eftersom den odlats så många år utan tillsatser av konstgödning. Kan den majssorten användas i en bredare skala minskar vi behovet av konstgödning som tillverkas av en ändlig resurs och leder till enorma utsläpp.

I vårt nätverk Baltic Wheat samarbetar vi med nordiska och baltiska förädlare och forskare för att genom växtförädling minska behovet av konstgödning och bekämpningsmedel även här. Något som i förlängningen skulle leda till att Östersjön blir ett renare innanhav.

Den skatt som genetiska resurser i Norden utgör har vi på Nordgen ansvaret att förvalta. Det är ett ärofyllt, men tungt ansvar som förpliktigar och finns reglerat i en mängd internationella avtal.

Mötet som de nordiska ministrarna höll i går rör en beredskap för hur jordbruket påverkas av extrema väderhändelser framöver. Här har Nordgen en viktig roll att spela. Genetiska resurser är nämligen inte bara en ovärderlig naturresurs. De har potentialen att leverera nya, hållbara lösningar för grön tillväxt som gynnar både dagens och framtidens nordiska befolkning.

Fotnot Nordgen (Nordiskt genresurscenter) är de nordiska ländernas gemensamma genbank och kompetenscenter för genetiska resurser. I dess frysar förvaras 35 000 sorters frön. Nordgen ansvarar även för det globala frövalvet på Svalbard.