Vårt ätstörda samhälle
■ Kroppen, maten, träningen. Det gäller att få allt rätt, att lyckas. Annars duger man inte. Eller? I Kroppshets vill Mia Skäringer ge en annan bild än i de orealistiska budskapen som påverkar hur vi ser på våra kroppar. Hon tar avstamp i sin egen resa, från ätstörd tonåring till ”nyktert ätstörd” som hon kallar sig i dag.
– Vi är ju söndermatade med projektioner utifrån om hur vi ska vara. Vi får inte ens en chans om vi så skulle vilja, att fundera på vad man själv tycker eller känner, att hitta en egen relation till sin kropp, säger hon.
– Man hinner ju inte, för man är ju ständigt utsatt för kampanjer och tips. Så får du platt mage. Så boostar du din kropp. Så går du ner tio kilo på en vecka. Så fixar du stilen. Så tränar du röven. Så lasrar du bort celluliter samtidigt som du bleker tänderna och tränar biceps.
För Mia Skäringer började problemen i samband med puberteten.
– Jag gick från att vara den överviktiga, roliga tjejen till att bli smal i sjuan, åttan. Jag fick så mycket kvitton av omgivningen att det var något lyckat och bra, så jag tänkte att ju smalare jag blir desto bättre, det går ju skitbra det här, berättar hon.
– Men jag kunde inte stoppa det där, jag blev riktigt sjuk. Jag blev visserligen aldrig inlagd, men jag hade ju alla fysiska besvär.
Med den smalare kroppen kom också ett helt annat intresse från killarna, vilket snabbt blev ett problem i sig, med ytterligare skuld- och skamkänslor utöver dem som ätstörningarna redan skapat. ”Och så kom drickat in också”, fortsätter Skäringer.
Vändpunkten kom egentligen inte förrän hon väntade sitt första barn.
– Då började jag förstå att det fanns andra syften med min kropp än att åka jojo i vikt. Att jag inte var här för att behaga, att jag också skulle bära ett liv. Och massa andra så mycket större och meningsfullare saker, säger hon.
– Det var svårt för mig att tycka om mig själv, men jag kunde ju tycka om barnet i min mage i alla fall.
Mia Skäringer hoppas att hennes berättelse och den nya programserien ska bidra till att fler vågar prata om sina ätstörningar. Och att fler vågar ifrågasätta budskapen i reklam, tidningar och sociala medier.
– Jag tror inte att det finns några enkla lösningar, utan det behövs en medvetenhet som börjar hos alla. Lite som vi fick i metoovågen, att vi fick upp ögonen för ett visst beteende, säger hon.
– Så måste vi kanske börja med våra kroppar också. Vi måste börja ifrågasätta vad det är som vi jämför oss med.
Hur mår du i dag?
– Jag har ju mina dagar. Jag är nyktert ätstörd. Det går inte en dag utan att jag vet exakt vad jag äter. Däremot gör jag ingen grej av det nu.
– Men det pågår ju en inre dialog hela tiden, jag får ju rätta mig själv. Och så får jag nog ha det. SVT1 22.00 och SVT Play