En procent för kulturen är inte för mycket begärt

Riksdagen inledde den här veckan behandlingen av budgetförslaget för nästa år. De stora linjerna i regeringens ekonomiska politik har inte ändrats. De stora skattelättnader som man genomfört under hela mandatperioden har gynnat höginkomsttagare mest, medan de fattigaste finländarna förlorat. Trots den högkonjunktur som den finländska ekonomin nu är inne i, håller regeringen fast vid frysningen av den sociala trygghetens indexjusteringar. Uppgången i ekonomin syns med andra ord inte i de allra fattigastes vardag eller plånbok.

I budgetdebatterna är det av förståeliga skäl oftast mest fokus på de stora linjerna. Det innebär att många frågor som skulle vara värda mer uppmärksamhet lätt faller i skymundan. I Vänsterförbundet vill vi i år speciellt lyfta fram konstens och kulturens finansiering. Frågan är aktuell av flera skäl. Tillläggsfinansiering behövs dels för att kunna förverkliga reformen av kulturens statsandelssystem, dels för att svara på behovet av ett ökat antal stipendier och konstnärspensioner. Dessutom är det fråga om värderingar. Konstens och kulturens andel i statsbudgeten är väldigt liten, trots att den samhälleliga betydelsen är enorm.

Sedan 2010 har konstens och kulturens andel av statsbudgeten varit runt 0,8 procent. Av detta har runt hälften varit inkomster från penningspelsverksamheten. I många kommuner runtom i landet har man redan under en längre tid tillämpat procentprincipen vad gäller införskaffningar av konst i samband med nybyggen eller större renoveringar. Idén är att en procent av projektbudgeten ska användas på konst. Procentprincipen har varit ett så lyckat koncept att man under denna regeringsperiod utvidgat det till att även gälla projekt inom social- och hälsovården, då främst olika typer av samhällskonst. I stället för att enbart skaffa fysiska installationer och konstverk som en del av det offentliga utrymmet, har man även velat finansiera projekt som föreställningar och workshoppar.

Så varför skulle inte staten själv tillämpa denna princip i fråga om konstens och kulturens andel av statsbudgeten? Sedan 2010 har kulturens andel alltså stadigt varit cirka 0,8 procent av hela budgeten. En ökning till 1 procent av budgeten skulle innebära tillläggsanslag på ungefär 100 miljoner euro.

Att utöka konstens och kulturens budgetandel till 1 procent skulle möjliggöra förverkligandet av reformen av statsandelssystemet, samt att kompensera för de nedskärningar som gjorts i statsandelarna för museer, teatrar och orkester. De resterande anslagen kunde bland annat användas för att utöka mängden konstnärsstipendier och konstnärspensioner, samt för att höja nivån på stipendierna. I fokus för den kulturpolitik som förs bör alltid vara att öka möjligheterna för konstnärer att fokusera på det konstnärliga arbetet på heltid, samt att utveckla modeller för att bättre kunna livnära sig på konstnärligt arbete. Att använda en procent av statsbudgeten för konsten och kulturen är verkligen inte för mycket begärt.

Konstens och kulturens andel i statsbudgeten är väldigt liten, trots att den samhälleliga betydelsen är enorm.

LI ANDERSSON är partiordförande för Vänsterförbundet, riksdagsledamot och stadsfullmäktigeledamot i Åbo.