Mitt Finland är inte ett inferno

FINLAND-SOVJET Vilken beklämmande existens!

Det är vad man får lust att utropa, när man läst Jörn Donners recension (HBL 17.9) av boken ”Ikuiset ystävät” av Leena Sharma (född 1967).

Min jämmer hålls i schack av att jag levt och verkat i Finland nära nog ett helt liv.

Också jag har minsann blivit åthutad som ”sovjetfiende” – av individer vilkas omdöme jag satt mig över. Av rent lättsinne (eller kanske av bristande karriärdrift) har jag i motsats till Donner inte kämpat

med detta ”svårbearbetade brännmärke”.

Sanningen att säga har jag varit journalist, självklart kritiserad och utskälld. När Donner och hans föredöme Sharma klagar över ovett kan jag inte känna någon respekt ens för Donner, som jag i tonåren höll ”föredrag” om i Norsen.

Donners barndom bör ha sammanfallit med en tid av krig. Men hans jeremiader gäller inte sådana småsaker. I stället har han förargat sig över den fred (och den ”vänskap”) som plågat Finland. De mest fruktansvärda upplevelserna verkar den ”farsartade” musiken ha stått för.

Nu är vi ”friare” och kan yttra vår mening ”om Putins korrupta autokrati”, det vill säga styret i Ryssland. Det är bara det, att vi inte är välkomna att rumstera i grannländers inre förhållanden – liksom dessa är ovälkomna att blanda sig i Finlands angelägenheter.