30
Som 22-åring öppnade Suvi Widgrén sin första butik, som 33-åring sålde hon alla fem. Reste jorden runt med familjen, kom tillbaka i januari i år. Blev vd för restaurangkedjan Egg, som hon också investerade i. I juni var konkursen ett faktum.
jobberbjudanden senare är Suvi Widgrén vd för Smartum.
Den första veckan i september slår Suvi Widgrén sig ner i ett mötesrum på Smartums kontor på Georgsgatan i Helsingfors. Det är hennes tredje dag som direktör på företaget som bland annat är känt för att sälja lösningar för personalförmåner.
Bakom sig har hon en hektisk månad. Under augusti träffade hon femtio företag, stora och små, och ett trettiotal av dem erbjöd henne någon typ av jobb. Hon valde Smartum eftersom hon tror att arbetslivet håller på att förändras i grunden och att hon har mycket att ge.
Det intressanta med hennes jobberbjudanden var att inget av jobben låg ute för att sökas. För att förstå varför Widgrén plötsligt headhuntades av så många samtidigt måste man backa lite.
Som Vilas första franchiseföretagare i Finland fick hon en gedigen kunskap om kedjor. I slutet av 2016 beslöt hon sig för att sälja sina fem butiker för att resa jorden runt tillsammans med sin man Petri och då 6-åriga dottern Vieno. Huset och stugan hyrdes ut, budgeten var över 100 000 euro och projektet uppmärksammades av bland annat Taloussanomat.
Möttes av kaos
Någonstans där ute mellan Surfer’s paradise och Grand Canyon insåg Widgrén hur mycket hon tycker om att jobba, att det är jobbet som gör henne till en hel människa. Samtidigt som hon upptäckte världen började hon leta jobb i Finland.
– Vi skötte intervjuer med Skype, det var inget problem.
När hon kom i kontakt med den nya restaurangkedjan Egg klickade det. Egg hade öppnat fyra restauranger och sökte en vd som var beredd att även gå in med kapital, Widgrén satsade 50 000 euro.
Tillbaka i ett vintrigt Finland möttes hon av en annan verklighet. Idén bakom Egg var god, med en bred ägarbas ville man kombinera mycket kunnande och skapa ett hälsosamt snabbmatskoncept baserat på lokala råvaror.
Men de många kockarna hade inte koll på helheten. Råvarorna var dyra, personalkostnaderna var större än försäljningen och så tillkom hyror och marknadsföring.
– Vi gjorde allt vi kunde, vände varje sten. Folk hade fel roller, ingen hade koll på helheten.
I juni ansökte kedjan om konkurs. Widgrén säger att många frågade hur hon orkade.
– Jag hade batteriet fulladdat efter resan med familjen. När det gick dåligt tänkte jag att jag måste jobba ännu hårdare, så när konkursbeslutet fattades var jag ganska trött. I juli var jag ledig och i augusti började jag söka jobb.
Stödjande ledarskap
Eller egentligen sökte hon inte jobb, företagen sökte henne. Efter att hon berättat om konkursen i sociala medier och utförligt bloggat om den tog ett femtiotal företag kontakt, vilket resulterade i trettio jobberbjudanden. Augusti gick åt till att träffa företagen, diskutera och fundera. Det var allt mellan ensamföretagare,
uppstartsföretag och större bolag som sökte förnyelse.
– Eftersom jag hade varit så öppen om konkursen kändes det som om jag kom under huden på företagarna. Jag fick ångest över att tvingas välja, men vägde fördelar mot nackdelar och ville tänka stort, men tryggt. Därför blev det Smartum.
Hon har stora planer på vad hon vill göra på den nya arbetsplatsen, att lyckas är väldigt viktigt efter konkursen. Det ledarskap som behövs i dag går enligt henne ut på att stödja de anställda så att de kan briljera.
– Ledaren måste känna individerna för att kunna hjälpa dem i olika faser. Jag tänker att varje anställd bär på en skattkista, det är chefens uppgift att hitta nyckeln. Teamet är viktigt, men individerna kommer först.
För att utveckla sitt eget ledarskap läser hon många böcker, träffar olika människor och går kortare kurser.
Kritiserar kvinnor
I de kretsar hon rör sig har hon inte märkt att hennes kön skulle vara ett hinder. Däremot har hon själv noterat att det finns vissa typiskt kvinnliga drag som sätter käppar i hjulet för dem som vill lyckas inom näringslivet. När hon träffade de femtio företagen upplevde hon att det fanns en viss skillnad om det satt en man eller en kvinna på andra sidan bordet.
– Män kan ofta se saker ur ett större perspektiv, och vågar ta risker. Många kvinnliga egenföretagare saknar det mod som krävs för att företaget ska kunna växa. De vågar inte anställa någon eftersom de tror att ingen kan vara lika bra som de själva är. Till dem vill jag bara säga: Sänk ribban!
De kvinnor Widgrén träffade kunde plötsligt säga att de har ont i nacken, eller något annat personligt. Sådant hör enligt henne inte hemma i en diskussion om jobb. Dessutom noterade hon att ingen man tog upp frågan om familj, medan flera kvinnor gjorde det. Widgréns man och sjuåriga Vieno bor i Jyväskylä och har inga planer på att flytta till Helsingfors.
– Kvinnorna utgör en enorm potential inom näringslivet, vi måste få stöd av varandra. Det gör man inte genom att fråga mig hur jag har sovit, hur jag orkar eller vad Vieno anser om att jag är här. Jag vill vara en förebild för Vieno, och visa att jag är ivrig och ambitiös.
Samtidigt som hon vill ge allt och känner för att jobba från tidig morgon till sen kväll, har hon lärt sig att hushålla med krafterna för att orka i längden. Konkursen har trots allt krävt sitt, fritiden och motionen är viktig. Vad är det viktigaste du har lärt dig av konkursen? – Att man verkligen måste ha koll på siffrorna. Det räcker inte att titta på ett kalkylblad, det kan stå vad som helst där. Jag skulle inte fatta ett beslut över Skype igen. Man ser så mycket mer i verkligheten. Om jag hade gått in i en restaurang och sett folks kroppsspråk, skulle jag ha insett att allt inte stod rätt till.
Själva idén var det inget fel på, tycker hon.
– Maten var god och varumärket fint.
❞ Jag tänker att varje anställd bär på en skattkista, det är chefens uppgift att hitta nyckeln.