Bildkonst och business

I början av september hade jag möjlighet att stanna, se och begrunda. Jag deltog i en stor nordisk mässa för samtidskonst i Köpenhamn som heter Chart. Utbudet på högklassig konst som de ledande konstgallerierna i Norden presenterade i kombination med en mässa kring design, Köpenhamns museer och diskussioner erbjöd intressanta perspektiv.

Jag har haft en unik möjlighet att vara sabbatsledig sedan semestern. Microsoft, bolaget jag jobbar för, erbjuder en möjlighet att efter tio år i bolagets tjänst ansöka om åtta veckor extra semester. En del av den extra tid jag nu haft har jag spenderat med mitt växande intresse för bildkonst.

Utgångspunkten är naturligtvis i att se och uppleva. Att tycka något om något man ser. Att se på bildkonst är subjektivt och privat, men också kollektivt då man upplever eller diskuterar det tillsammans. Speciellt intressant blir det då man får möjligheten att diskutera med konstnärerna.

Jag hade till en början en slags allergi för bildkonst och text. Det att man verbaliserar bildkonst och gör väldigt djupa analyser kring något man egentligen vill uppleva som bild. Men ju mer jag har läst desto intressantare blir även den biten. I konstkritikern Martin Gayfords bok A Bigger Message – Conversations with David Hockney (en utställning med David Hockney pågår nu i Konsthallen i Helsingfors) frågar Hockney: ”Hur ser du? Du ser på bilder. Bevismaterialet är bild, inte text. Eller bilder är text och de berättar dig en hel massa.”

Via intresset för bildkonst har jag också funderat på bildkonst och dess förhållande till affärsverksamhet. Vad kan konst ge eller förmedla för en businessprocess? Bildkonst är naturligtvis också affärsverksamhet. Gallerier och auktionshus lever på det, men det är inte det jag främst tänker på.

Den första reaktionen i en diskussion kring ämnet visar ofta att många tycker att god bildkonst på organisationens väggar ger både kunder och personal glädje. Det stämmer och det finns mycket forskning som bevisar bland annat positiv inverkan av konst i offentliga utrymmen.

Men det jag tänker på är ändå att man via bildkonst först kan stanna upp, reflektera över något, försöka få tag i det abstrakta. Det lär oss att skapa ett förhållande till verket, till tid och till rum. Det man ser kan förefalla som ett problem att lösas. Lösningen, även om den ofta blir mycket öppen, kan kräva en att se om – att man ändrar perspektiv, att se annorlunda än man såg med första blicken. Detta kan vara en värdefull process också då man söker lösningar och kreativt tänkande till businessproblem.

Det andra jag tänker på är processer. Hur arbetar konstnärerna? Hur kombinera det kreativa med det konkreta, med själva görandet? Hur skissa, skissa om? Arbete med ett tema och göra en serie, utveckla temat? Finna det väsentliga. Fånga det. Alla viktiga frågor i informationsarbete. Jag tror vi kan lära oss en hel del av den konstnärliga processen, metoderna.

Jag hade glädjen att träffa konstnären Hannaleena Heiska i samband med hennes utställning Camouflage på galleriet Helsinki Contemporary. Temat för utställningen var artificiell intelligens, egentligen teknologi som gör ansiktsigenkänning och hur vi människor maskerar oss för att skydda det privata och för att vilseleda teknologi. Förutom de fina verken blev diskussionen givande och berörde ett relevant område för den business jag jobbar med.

Diskussioner kring konst och med konstnärer, kuratorer och andra kan ge värdefulla insikter. Så som Hockney sammanfattar i boken jag nämner ovan: ”Alla bra konstnärer gör världen omkring oss mer komplex, intressant och gåtfull.”