Nödvändig njutning

Läskunnighet är sinnets superkraft. Ändå dalar nivån på läskunnigheten bland unga under 25 år. Den borgerliga regeringen kraftsamlar – men förstår vi på riktigt hur ungdomarna lär sig i dag?

”Vad händer om den visuella kommunikationen tar över? Slukar den orden?” LENA SKOGBERG Biträdande ansvarig utgivare

I begynnelsen var Ordet. Det är en mening vi hört många gånger som en omskrivning av en verklighet som bärs upp av tankar, tal och ord.

Orden är också grundelementen i språk, litteratur, lagar, ja, på sätt och vis hela världsordningen. Utan ord ingen utveckling, liksom.

Inte att undra på då att våra makthavare får skrämselhicka när de läser forskningsrapporter som visar att läskunnigheten – denna nyckel till Finlands framgång – håller på att förflackas.

Visserligen ligger Finland fortfarande i topp i internationella jämförelser över läskunnighet. Vår skola är rentav ett föredöme för andra och går på export.

Min dotter berättade häromdagen om ett möte med en indisk man på en parkbänk i Köpenhamn. Han såg att hon läste en svensk bok och frågade om hon var från Sverige. – Nej, från Finland. – Är du en sådan där finlandssvensk?

Det visade sig att han var lärare och höll på att skriva artiklar om de nordiska länderna. Om Finland skulle han skriva om skolan, och visste redan mycket. Men ville ändå få några saker bekräftade:

– Är det sant att alla skolor är allmänna skolor? – Är det sant att skolmaten är gratis? Det finns alltså goda skäl att vara stolt över vår skola. Men om man granskar utvecklingen över tid visar forskningen att antalet elever med svaga läsfärdigheter ökar och att de elever som kan klassas som briljanta ordjonglörer blir färre. Nivån på läskunnigheten är generellt sett lägre för finländare under 25 år än för tio år sedan.

Det här oroar vår borgerliga regering så pass att undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen (Saml) i höstas samlade landets främsta experter till ett läsråd, eller läskunnighetsforum som det officiellt heter. Kloka huvuden har slagits ihop i jakten på det de kallar sinnets superkraft.

Författaren Juha Itkonen har varit ordförande för snillena och när han häromdagen presenterade vad de kommit fram till beskrev han läsandet som ”en nödvändig njutning”.

– Även om jag som författare gärna slår ett slag för skönlitteraturen vet jag att det spelar mindre roll vad och var man läser, bara man läser. Man kan läsa på mobilen eller läsplattan – det viktiga är att man läser koncentrerat och inte skrollar. Det är bara så man uppnår njutningen i läsandet.

Den som vill bekanta sig med vad läsrörelsen kommit fram till kan läsa mer på lukuliike.fi/sv/. Där finns många goda initiativ. Men när jag talar med några ungdomar om de här sakerna slår det mig att en bit ändå saknas. Allting utgår från texter men det är ingen slump att den svagare läskunnigheten sammanfaller med den tid då de sociala medierna gjort entré i våra liv.

Läskunnighetsforumet skriver om att den nya teknologin leder till att begreppet läskunnighet blivit mera omfattande – man talar om multilitteracitet.

Ändå handlar det fortsatt om ord. Det man inte talar om är att många unga i allt högre grad kommunicerar visuellt.

Jag tänker på min dotters snapchattande. ”Vad gör du?” kan en kompis fråga och hon svarar med en snabb handrörelse. Innan jag hinner blinka har hon fotat oss med mobilen. Svisch! Där for bilden iväg till kompisen som ser mor och dotter på ett kafé med varsin latte. Inga ord. Lika snabbt är bilden borta. Men kompisen vet både vad min dotter gör, var hon är och med vem. Utan ett ord.

Orden har kommit till för att förmedla ett budskap från en person till en annan. Det är själva grunden i all kommunikation. En sändare, en mottagare, ett budskap.

Vad händer om den visuella kommunikationen tar över? Slukar den orden? Eller uppstår något nytt, ord och bild i skön förening, bild som ord? Är våra ungdomar rentav på väg in i en ny och dynamisk kommunikationsform – utan att vi andra vet ordet av?