Anna-Lena Laurén i sin analys om polisoperationen i Åbolands skärgård
Polisens enorma tillslag mot Airiston Helmi i Pargas betyder att verkligheten har kommit till Finland. Och till min hemstad.
Centralkriminalpolisen säger att man enbart undersöker ekonomisk brottslighet, som har förekommit inom Airiston Helmi. Tillslaget har ingenting med säkerhetspolitik att göra. Det är naturligtvis struntprat. Det är otänkbart att myndigheterna sätter i gång en så stor operation, med både polis, kustbevakning och försvarsmakt involverade och både presidenten och regeringen särskilt informerade, om man enbart är ute efter att avslöja skattefifflare.
En lördag eftermiddag på en reportageresa i Uzbekistan läser jag en länk till Åbo Underrättelser på Facebook. Det är en kompis från Pargas som har lagt ut den. ”Polisoperation i skärgården” står det.
– Jag har alltid sagt att vi har mysiga grannar, skriver hon.
Jag läser artikeln två gånger eftersom jag först inte tror mina ögon. Att sammanlagt hundratals personer från Centralkriminalpolisen, sjöbevakningen och försvarsmakten har invaderat min lilla hemstad låter som ett bättre aprilskämt.
Men det är dagsens sanning att beväpnade elitpoliser i kommandomössor smyger omkring i kohagarna på Ålön. Längre ut i skären transporteras poliserna i jättelika gummibåtar med 300-hästars motorer.
Målet för operationen är de ”mysiga grannarna”, närmare bestämt ryskägda Airiston Helmi. Polisen stormar samtidigt alla deras sjutton fastigheter.
Dagens nya verklighet har kommit till byn.
Centralkriminalpolisen säger att man enbart undersöker ekonomisk brottslighet, som har förekommit inom Airiston Helmi. Tillslaget har ingenting med säkerhetspolitik att göra.
Det är naturligtvis struntprat. Det är otänkbart att myndigheterna sätter i gång en så stor operation, med både polis, kustbevakning och försvarsmakt involverade och både presidenten och regeringen särskilt informerade, om man enbart är ute efter att avslöja skattefifflare.
Om man vill förstå vad myndigheter som ansvarar för länders säkerhet håller på med ska man se till vad de gör, inte till vad de säger. För det är inte alltid som det är ändamålsenligt att öppet kommunicera det egentliga syftet med den här sortens operationer. Den som signalen är riktad till förstår ändå.
Ända sedan 2007 har Airiston Helmi köpt upp ett stort antal holmar i den åboländska skärgården, många av dem vid djupfarleder. De har systematiskt byggt maximalt stora fastigheter, muddrat ut djupa hamnar, byggt jättelika betongbryggor och anlagt helikopterplattor – också på de allra minsta holmarna. Ansökningar har lämnats in för tillstånd för ryskägda helikoptrar att landa.
Att närma sig företaget har varit så gott som omöjligt. Infarterna är spärrade av vägbommar och fastigheterna övervakade av kameror.
Grannarna har förundrat sig över varför företaget gör dessa miljonsatsningar och sedan låter fastigheterna stå tomma. Att Airiston Helmi har köpt in gamla avlagda båtar av den finländska försvarsmakten och sedan kört omkring med dem i skärgården utan att måla om dem väcker än fler frågor. Båtarna går inte att skilja från försvarsmaktens båtar.
I Pargas ställer man sig nu frågan hur det är möjligt att staden tillät ett enda företag att bygga ut så många holmar systematiskt. Svaret är att ”allt har gjorts enligt lagen”. Och det stämmer säkert. Men i dagens verklighet kan demokratiska beslutsfattare inte blunda för suspekta omständigheter genom att hänvisa till hur korrekt det hela har gått till.
Den som agerade mest korrekt under ockupationen av Krim var Ukraina. Det har Kiev inte fått någon medalj för.
I mars 2014 står jag på flygplatsen i ukrainska Simferopol och försöker tala med maskerade, tungt beväpnade soldater. Jag frågar om de är ryska soldater. De ler bakom masken.
Några veckor senare är allt över. Krim är annekterat och västvärlden ställd inför fait accompli.
Sedan den ryska annekteringen av Krim har Finland börjat se över sin lagstiftning både när det gäller dubbelt medborgarskap och icke EUmedborgares rätt att köpa tomter. Nu
förbereder riksdagen i expressfart en ny lag som kommer att begränsa möjligheten för icke EU-medborgare att äga mark på strategiska områden. Det är möjligt att lagen godkänns redan före riksdagsvalet i vår.
President Sauli Niinistö har för sin del talat ur skägget för länge sedan. Han har upprepade gånger understrukit riskerna med hybridkrigföring och påmint om att världen inte längre ser ut som i slutet av 1990-talet, då Finland avskaffade alla hinder för utländska medborgare att köpa tomtmark.
En halv miljon euro i kontanter har hittats i fastigheterna i Pargas. Två personer är anhållna, en rysk och en estnisk medborgare. Polisen misstänker grov penningtvätt, skattefusk och svartarbete.
Om jag tror att Kreml har plane- rat att invadera min hemort? Nej. Jag tror det här handlar om vanliga skurkar som tvättade pengar genom att bygga anskrämliga helikopterplattor och badbaljor på varenda strandklippa de kom åt. De ansökte ordentligt om bygglov, och Pargas stad beviljade ordentligt vartenda ett. Trots att det inte finns någon som helst anledning att låta ett företag bygga helikopterplatta på minsta lilla holme de köper.
Något som jag däremot inte tror, utan med säkerhet vet, är att stormakter bryter regler när det passar dem, att Kreml kan konsten att använda sig av ombud och att ryska armén har gjort sig känd för skickliga maskeradoperationer.
Små demokratier ska vara öppna. Men den som inte rustar sig för alla eventualiteter är inte öppen utan dum.