Trump svär trohet till amerikansk patriotism inför skrattande dignitärer
Under sin presidentvalskampanj sade Donald Trump ofta att omvärlden skrattar åt USA. På tisdagen, när den amerikanska presidenten talade inför FN:s generalförsamling, var hans påstående för en gångs skull sant.
När Trump i början av talet konstaterade att han på mindre än två år åstadkommit mer än någon annan amerikansk president någonsin, hördes ljudliga skrattsalvor i salen där statschefer och andra dignitärer från hela världen satt och lyssnade. Trump verkade förvånad över reaktionen men fann sig efter en stund.
– Jag väntade mig inte den reaktionen, men det är ok, sa Trump innan han fortsatte talet.
Trumps andra tal inför FN:s generalförsamling var inte på något avgörande sätt olikt hans första FN-tal för ett år sedan. Han pekade igen ut sina fiender och förkunnade åter vikten av att värna om den egna suveräniteten framför internationellt samarbete. Dock var tonen aningen mer dämpad och behärskad i år.
Då Trump klev upp i talarstolen i fjol svor han att förinta Nordkorea om det behövdes. Trump döpte oblygt om Kim Jong-Un till raketmannen och beskyllde honom för att ha dödat miljoner av sina egna medborgare genom svält.
På tisdagen var det annat ljud i skällan. Trump lyfte fram sitt historiska möte med Kim i Singapore i juni och den icke-bindande överenskommelsen om att göra den koreanska halvön till en kärnvapenfri zon. Han konstaterade att Nordkorea vidtagit uppmuntrande åtgärder.
– Robotarna flyger inte längre härs och tvärs i alla väderstreck. Kärnvapenproven har upphört och vissa militäranläggningar nedmonteras, sa Trump som gick så långt som att uttryckligen tacka Kim Jong-Un för dessa steg.
Trumps vassaste kritik i år riktades mot Iran som han beskyllde för att sprida död och kaos i Mellanöstern. Trump lovade nya sanktioner mot Teheran och uppmanade resten av världen att förena sig i försöken att isolera den iranska regimen. Dock uteblev alla hänvisningar till militära åtgärder.
Med hela världen som åskådare upprepade Trump också sin orubbliga övertygelse att ett USA under hans ledarskap endast värnar om USA:s egna intressen.
– USA styrs av amerikaner. Vi avvisar globalismen och omfamnar patriotismen, sa Trump i en byggnad som i årtionden symboliserat strävan efter ett gemensamt internationellt ansvar.
Som ett bevis på denna övertygelse nämnde Trump sitt beslut att dra USA ur FN:s råd för mänskliga rättigheter och sin hållning att inte tillskriva den Internationella brottmålsdomstolen någon som helst legitimitet.
Talet innehöll med andra ord inte många överraskningar och det utvidgade inte på ett avgörande sätt förståelsen för Trumps världssyn. Vi vet redan att han är beredd att ta till hård retorik mot sina fiender och villig att försöka sig på otraditionella metoder för att lösa konflikter.
Vi känner till hans avsky för internationella organisationer där varje land tvingas göra kompromisser. Vi är medvetna om hans önskan att bevara USA etniskt och kulturellt så som det såg ut i hans ungdom. Det vi däremot inte vet är vad den politik som grundar sig på hans världssyn och som han bedrivit under sin presidentperiod kommer att resultera i.
Det råder ingen tvekan om att spänningen mellan USA och Nordkorea avtagit avsevärt under det gångna året, men den krassa verkligheten är också att det fortfarande är ovisst om Nordkorea på allvar är berett att nedmontera sina kärnvapen. Under de senaste veckorna har förhandlingarna stått stilla. Hur kommer den hårda linjen mot Iran, som få andra stormakter stöder, att fungera?
Trump har startat ett handelskrig som han är övertygad om kommer att sluta i seger för den amerikanska ekonomin och växande politiskt stöd på hemmaplan. Men ännu är det för tidigt att veta om hans optimism är befogad.
På hemmaplan har han infört en hård invandringspolitik och en strängare flyktingpolitik, men dess politiska konsekvenser känner vi inte till ännu. Eventuellt får vi en fingervisning om det i valet om en dryg månad.
Det var en segerviss och självsäker president som uppträdde inför världen på tisdagen. När han återvänder om ett år vet vi eventuellt mer om hållbarheten i hans politiska övertygelser.
Vi är medvetna om hans önskan att bevara USA etniskt och kulturellt så som det såg ut i hans ungdom. Det vi däremot inte vet är vad den politik som grundar sig på hans världssyn och som han bedrivit under sin presidentperiod kommer att resultera i.