Fyra män och en Jane
■ Susan Lacys färska dokumentär om Jane Fonda (född 1937) är indelad i fem akter. De fyra första akterna handlar om de fyra viktigaste männen i hennes liv. Den sista akten är däremot betitlad efter henne själv; efter att ha velat formas, styras och definieras av män i hela sitt liv har hon nu när hon närmar sig åttio slutat med det. Det är på sätt och vis en förväntad dramaturgi med ett inbyggt lyckligt slut, men det känns inte osant eller tillrättalagt, utan man köper det.
Dokumentären på över två timmar bygger i huvudsak på intervjuer med Fonda själv, som öppenhjärtigt berättar om sitt liv som inte varit utan motgångar, söndrighet och tillkortakommanden. Hennes egen mamma begick självmord när hon var barn, och moderskapet har heller inte varit lätt för henne själv, särskilt inte relationen till dottern. Hon har också lidit av ätstörningar en stor del av sitt liv.
Dokumentären innehåller även intervjuer med viktiga personer i Fondas liv, som exmän, barn, vänner och kolleger. Därtill finns ett digert bildmaterial att tillgå; det här är en kvinna som filmdebuterade 1960 och varit i offentligheten sedan dess.
Det första kapitlet är tillägnat Jane Fondas far Henry Fonda, en filmstjärna som hon hade ett komplicerat förhållande till. De tre följande kapitlen är i tur och ordning döpta efter de tre män hon varit gift med: den franske filmregissören Roger Vadim som såg potential i Fonda som seriös skådespelerska – i början av sin karriär fick hon enbart vara den snygga flickan i lätta komedier.
Följande make, aktivisten-författaren Tom Hayden, var Fonda gift med under sin aktivistperiod då hon stod på barrikaderna mot Vietnamkriget och fick utstå hård kritik när hon poserade på en nordvietnamesisk kanon, ett naivt tilltag som hon upprepade gånger bett om ursäkt för. Det var under det här äktenskapet som hennes populära gympavideor producerades och intäkterna gick till hennes kampanj för ekonomisk demokrati.
Den tredje maken var mediemogulen Ted Turner, som hon benämner som sin ”favoritexman” och även åker och hälsar på i dokumentären. Men även med honom upplevde hon att hon var tvungen att begränsa sig, inte minst i sitt samhällsengagemang.
Det som gör den här dokumentären är Jane Fonda, att hon själv berättar om sitt liv på ett sätt som känns ärligt och äkta, utan koketteri. Hon framställer sig inte som bättre än hon varit och är, men hon har också upplevt och uträttat en del. På slutet talar hon om utseende, och är glad över att hon har turen att fortfarande se bra ut som snart åttioåring. Samtidigt sticker hon inte under stol med att hon gjort skönhetsoperationer, något som hon varken är stolt över eller ursäktar. Och, kan tilläggas: hon skulle knappast fortfarande få roller i filmer och tvserier om hon inte spelade efter Hollywoods regler. HBO Nordic