Brister förståndet i trafiken?

TRAFIK I HBL (24.9) fick vi läsa en saklig artikel om hur otåligheten i trafiken ökar, att en hastighetsbegränsning tycks uppfattas som minimihastighet. Så också på Volsvägen från Kyrkslätt och vidare på Solviksvägen mot Evitskog där hastigheterna är begränsade till mellan 50 och 60 km/h. Vägen är krokig och i bägge riktningarna så smal att det är så gott som omöjligt att med hänsyn passera till exempel ofta förekommande cyklister utan att överskrida de dubbla gula linjerna som går nästan längs vägens hela sträckning. Begränsningarna är verkligen helt motiverade.

När man med tillåten hastighet kör ut från Kyrkslätt brukar det ändå dröja endast några minuter innan man har en svans av 3–5 bilar bakom sig; de främsta snusar en tätt i baken för att sedan susa förbi. Trycket brukar lätta vid golfbanan.

Samma dag som HBL:s trafikartikel publicerades blev

det ingen svans utan endast en stor buss från Pohjolan Liikenne som hängde på redan från Kyrkslätt och ställvis pressade på med att blinka med ljusen. Det kändes minst sagt kusligt att se bussen nästan fast i bakrutan – tänk om man måste tvärbromsa (för barn, hjort eller älg)!

Strax efter golfbanan körde bussen förbi och vidare mot Juusjärvi med en hastighet som jag inte på långt när kunde följa med mina 50 km/h. Man kunde tycka att åtminstone en yrkeschaufför antingen i buss eller i lastbil visste sitt ansvar – och hade förstånd! Arbetsgivarens eventuella tidtabell kan inte vara giltig som ursäkt. PERTTI RöNNBERG ingenjör, pensionär, Kyrkslätt