Hufvudstadsbladet

Hopplös kamp för att få sonen i tvångsvård

- NICLAS LÖNNQVIST 029 080 1356, niclas.lonnqvist@ksfmedia.fi

Maria Thelen (bilden) och hennes man har i flera år kämpat med att få sin son vårdad för narkotikam­issbruk. Det enda som kunde hjälpa sonen från att bli kvitt missbruket är tvångsvård, men det är inte möjligt enligt lag. – Självbestä­mmanderätt­en är för stor i Finland, säger Maria Thelen som lever ett liv där hopp och förtvivlan är vardagsmat.

I många år har Maria och Kenneth Thelen kämpat för att få tvångsvård för deras 27-åriga son som missbrukar narkotika.

– Vi måste ha en öppen diskussion om vård av missbrukar­e och sluta känna skam över ett problem som kan drabba vem som helst, säger Maria Thelen.

Vinden viner och det är regntungt när vi träffar Maria Thelen i hennes hem i Sibbo. Det är tunga ord och meningar när hon berättar om sonens missbruk av narkotika.

– Han började använda cannabis som 15-åring. Han blev slö och lättretlig, men då insåg vi inte att han hade problem. Vi tänkte att det var en del av puberteten och att det var övergående. Som 20-åring kolliderad­e han med vår bil. I polisens tester syntes att han hade använt olika droger. Efter kollisione­n sov han över hos sin systers kompis. När han hade somnat hittade kompisen en ryggsäck full med sprutor. Missbruket var påtagligt och han hörde av sig kanske en gång i månaden. Det är oerhört påfrestand­e. Efter det har vi levt i ständig oro, säger Thelen.

När vi träffar Maria Thelen är sonen intagen på sjukhus.

– Hans arm är svullen och måste opereras. Några veckor tidigare blev han opererad i ögat efter en misshandel. Han är intagen hela tiden. Han säger att han inte vill leva så här, men vill inte heller ha vård. För tillfället bor han på gatan.

För Maria och hennes man Kenneth har det varit svårt att uppleva sonens nedgång från att ha varit en positiv människa med många idrotter som hobby till att bli en person som är djupt beroende av narkotika.

– Jag var förvånad över att han lyckades dölja sin användning av narkotika så länge, men samtidigt måste jag medge att jag också har blundat. Jag levde i tron att det här inte kan hända min familj.

Maria Thelen har försökt få tvångsvård för sonen, men utan att lyckas. Enligt henne är självbestä­mmanderätt­en för stor i Finland.

– Missbrukar­e får inte tvångsvård. Det är omöjligt. Med tvångsvård skulle han få tid att nyktert tänka igenom sitt liv. Jag har gång på gång föreslagit tvångsvård, men de lyssnar inte. Nu när vår son hela tiden är intagen på sjukhus så skulle tvångsvård vara en lättnad för honom. Problemet är att jag tror att han liksom många andra är rädd för att bli nykter. Det är lätt att smita från öppen vård. Bara man vill ha narkotika så är man tillbaka på gatan.

Maria Thelen berättar att hon och hennes man gjort allt de kunnat för att hjälpa deras son.

– Jag började med att försöka hjälpa med att ge pengar, mat och tak över huvudet, men det var ett dåligt recept. Jag led av det. Det bästa sättet att hjälpa en missbrukar­e är att låta bli att hjälpa efter att man blivit kvitt medberoend­et. Det är kärlek att sätta gränser. Vi kan inte ta hem vår son eftersom vi skulle känna oss otrygga här. Jag har sagt till honom att jag kan träffa honom och prata med honom om han är i gott skick, men jag kan inte heller klippa av kontakten med honom. Jag älskar ju alltid mitt barn och jag vill fortsätta att hitta nya lösningar för honom. Har du haft skuldkänsl­or över att du inte kunnat hjälpa din son tillräckli­gt? – Nej! Jag brukar inte titta tillbaka. Säkert har jag gjort många misstag, men dem får jag inte ogjorda. Man vill ju alltid göra sitt bästa för sitt barn.

Sonens missbruk har drabbat Maria och hennes familj. Orken och tålamodet har flera gånger testats rejält. Till en början var Maria Thelen inte mottaglig för hjälp, men slutligen insåg hon att hon inte orkar själv.

– Att jag pratade i grupp med andra som hade samma erfarenhet­er räddade mitt liv. De är få utomståend­e som förstår hur det är att leva med en missbrukar­e. Det är mycket skam som förknippas med missbruk och det är få som vågar tala om det. Det är också den största orsaken till att jag valt att spela med öppna kort och tala om vår sons missbruk. Jag vill kunna hjälpa andra som befinner sig i samma situation som oss. Jag vill att det diskuteras om det här precis på samma sätt som man talar om influensa eller cancer. Missbruk borde klassas som en sjukdom.

Maria Thelen har grundat en förening, Kondis, tillsamman­s med Jukka Riipinen och Minna Leskinen, som också har erfarenhet­er av familjmedl­emmar som missbrukar­e. I Kondis samlas anhöriga till missbrukar­e för att diskutera och utbyta erfarenhet­er. Hon åker också runt i skolor för att informera om missbruk. Föreningen ger också informatio­n om var man får hjälp och vård.

– Vi minskar på vårdresurs­er- na hela tiden. Missbrukar­e får inte behandlas som skräp. När ungdomar kommer till mottagning­arna borde man inte avfärda bruk av cannabis som något oskyldigt och övergående. Man måste ta det på allvar. Mitt råd till föräldrar är att reagera i tid. Om du märker att dina barn använder narkotika så ta tag i saken, säger Thelen.

 ?? FOTO: LEIF WECKSTRöM ??
FOTO: LEIF WECKSTRöM
 ?? FOTO: LEIF WECKSTRöM ?? I vått och torrt är hunden Wifi en trofast kompis för Maria Thelen och hennes familj.
FOTO: LEIF WECKSTRöM I vått och torrt är hunden Wifi en trofast kompis för Maria Thelen och hennes familj.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland