Förbannade cyklister!?
De kommer fräsande längs trottoarer och enkelriktade gator, skrämmer tanter och farbröder, tar upp onödig plats för bilister på gatorna och gnäller när bilister parkerar på cykelvägar för att springa in på ett viktigt ärende.
Just nu verkar det som om helsingforsarens största problem är den där förbannade cyklisten. På Facebook och andra forum vittnar var och varannan om vilka livsfarliga mördarmaskiner – oftast framförda av svärande och skrikande testosteronstinna män, klädda i lycradräkter i grälla färger – som försöker meja ner oskyldiga fotgängare.
Det är ett otyg att vuxna människor inte känner till lagstiftningen bättre än att de tror sig ha rätten att cykla på trottoarer, att cykla i förbjuden körriktning och använda sig av trafikljusen på ett kreativt sätt. I och för sig är det naivt att måla upp cyklisterna som något slags hin hålevarelser. Jämfört med hur många människor som dör i trafikolyckor både i städer och på landsvägar är de dödsolyckor som förorsakas av cyklister få.
Lite mörk men talande statistik: mellan åren 2014 och 2017 dog det i snitt 26 cyklister i olyckor per år, cirka 60 procent av dem orsakades av bilister. Det här enligt en sammanställning gjord av Trafikskyddet som publicerades i september. Det som statistiken inte visar är vems fel det var, men varje gång en bil och en cyklist stöter ihop är det cyklisten som förlorar. Och nej, det här är inte ett försök att skuldbelägga bilister utan ett konstaterande av faktum. När skolorna inledde terminen i början av augusti var polisen ute och hårdbevakade trafiken. Resultatet blev cirka 1 000 anmärkningar om fortkörning i närheten av skolorna, 666 ordningsböter, 416 bötfällda och 91 som blev av med körkortet. I närheten av skolor!
Ett av de grundläggande problemen är att cykeln i trafikplaneringen har separerats från resten av fordonstrafiken. Tanken var god eftersom det skulle vara säkrare för cyklisten. Därför investeras det också en hel del i cykelvägar och -leder. Nackdelen är ju att många cyklister inte vågar sig ut på gatan – där cykeln hör hemma – utan anser att det är tryggare på trottoaren när det inte finns cykelvägar, vilket igen gör det till ett helvete för fotgängare som ska vara trottoarens obestridda drottningar och kungar. Men när det gäller försiktighet i trafiken så gäller samma regler för fotgängare, cyklister och bilister. Om det är röd gubbe så går man inte ut på korsande cykelväg, på samma sätt som man inte stiger ut på en gata där bilar och cyklar rör sig med gröna vågen.
Att det dessutom är en del cyklister som inte kan trafikreglerna leder till ett revirkrig som inte hör hemma i trafiken. Lite ur polisens statistik vid skolstarten: fyra bilister stannade inte när ett annat fordon hade stannat vid övergångsställe, 33 gav inte väg åt fotgängare som gick över gatan och 25 struntade i rött ljus eller stoppmärke. På tal om att kunna trafikreglerna. Samtidigt har förekomsten av cykelvägar lett till att en del bilister anser att cykeln inte hör hemma på gatan. Den mängd svordomar och internationella obscena gester som man får sig till livs om man vågar ta plats på Tavastvägen – som inte har cykelväg – är frapperande. Jag brukar vinka vänligt och kasta slängkyssar till dem som rasar mest.
I Amsterdam, Köpenhamn, Berlin och till och med i Stockholm, där är ”cykelproblemen” lösta brukar man få höra. Ok, det stämmer, men flanera i Köpenhamn där antalet cykelburna är större än bilister, och om du inte håller ögonen öppna när du stiger ut på cykelbanan så tvärnitar rasande cyklister och undrar vad ”hvad fanden laver du”? Å andra sidan händer samma sak om du cyklar i fel riktning på cykelvägen. I Berlin finns det gator som är enkelriktade men där cyklister får köra mot trafiken, för att underlätta cyklandet. Så lösningar på hur det här ska göras enklare finns.
”Att det dessutom är en del cyklister som inte kan trafikreglerna leder till ett revirkrig som inte hör hemma i trafiken.”
Men hur ska ”cykelproblemet” i Helsingfors lösas? Det första är väl att ta det lugnt och visa respekt för varandra. Cyklister på sina kolfiberspjut behöver väl inte köra som om de är på upploppet på sista etappen av Tour de France när de cyklar inne i centrum. Bilister behöver väl inte vara så lättkränkta, utan acceptera att det finns cyklister, mopeder och motorcyklar som också tar plats på gatorna. Och fotgängarna kan väl se sig för, precis som alla andra i trafiken. Ett annat sätt kunde vara att införa trafikvett på cykel i läroplanen. Det finns säkert företag som är beredda att sponsra cyklar till skolorna så att eleverna får trafikreglerna i ryggmärgen. Då vet alla att när man är äldre än tolv så cyklar man inte på trottoaren. Då vet när man har förkörsrätt, när man får korsa ett övergångsställe cyklande och när man inte får det.
För sanningen är att det stora flertalet bilister och cyklister sköter sig i trafiken.
Om ni har flera konstruktiva förslag på hur man får folk att respektera varandra i trafiken så skicka gärna e-post till richard.nordgren@HBL.fi men undvik de där jada-jada-historierna om hemska cykeleller bildårar, dem har vi alla hört till lust och leda.