Matresa i Mittens rike
Att gå på lokal krog i Kina är både roligt och spännande. Ändå väljer turister ofta hotellets restauranger. HBL ger dig tipsen som gör att du lätt tar dig till de krogar kineserna själva föredrar.
”Koppärriga kärringens bönost” och ”Rödstekt fläsk” är bara två av de kinesiska favoriträtter som Kinaexperten Johan Björkstén presenterar – med kinesiska skrivtecken – på resesidorna i dagens HBL.
Det lönar sig att leta upp de lokala restaurangerna i Peking i stället för att äta västerländskt på de fina hotell där man oftast bor som turist, skriver den erfarne Kinaresenären Sören Viktorsson.
Man behöver inte kunna ett ord kinesiska för att få utmärkt betjäning på en lokal krog i Kina. Risken för magsjuka är dessutom mycket liten. Ändå väljer många turister att äta på hotellets restauranger eller på någon västerländsk snabbmatskedja.
Som turist i Kina bor du sannolikt på ett fyr- eller femstjärnigt hotell. Det är oftast värt pengarna, för där kan personalen god eller åtminstone hyfsad engelska.
Dessa hotell har som regel minst en kinesisk samt en västerländsk restaurang. Maten håller hög klass, men prisläget är ofta ungefär som hemma hos oss. Kanske känns det i längden också en smula konstigt att inta sina måltider i Kina omgiven av andra västerlänningar.
– Det är på de lokala krogarna man får de riktiga matupplevelserna, fastslår den svenske Kinaexperten Johan Björkstén som i en artikel här intill tipsar om sina tio äktkinesiska favoriträtter.
Några minuter från hotellet
En stad som Peking har omkring 22 miljoner invånare. Förstagångsbesökare baxnar ofta över neonen och det till synes ändlösa utbudet av affärer och restauranger.
Att mot den bakgrunden be herr eller fru Wang (Kinas Medelsvensson) rekommendera en lokal krog i exempelvis Peking eller Shanghai blir ungefär som om en turist i vårt land skulle fråga om vi känner till någon fin finländsk sjö.
Men hur gör man om man väl beslutat sig för att uppsöka en lokal kineskrog?
Allra enklast är att lämna hotellet för en improviserad promenad i närmaste omgivningen. Glöm inte att i receptionen be om ett visitkort där hotellets adress är skriven med kinesiska tecken, om du mot förmodan skulle gå vilse.
Några minuters promenad brukar räcka till för att man ska hitta ett antal näringsställen med ätande kineser. En tumregel, här som överallt i världen, är att om gästerna är många så är det sannolikt en bra krog.
Att du är turist inser restaurangpersonalen omgående, och praktiskt nog räcker de fram en eller flera menyer med foton på alla rätter och prisuppgifter.
Kinas kulinariska geografi består av många olika kök, men det är något man med tiden kan fördjupa sig i. Till en början rekommenderas att helt enkelt välja den krog som ser ut att ha de godaste rätterna och hyfsade priser.
Sichuanesiskt
Nu tar vi en taxi ut till Pekings universitet för främmande språk, där Ulrika och Jessika väntar på oss för en lunch. Det hade varit enklare och minst lika bra att gå till något lokalt ställe i Pekings centrum, men poängen är att Ulrika och Jessika båda är svensktalande kinesiskor och kan ge initierade tips.
Bägge har universitetsexamen med svenska som huvudämne, sina alias fick de i början av utbildningen och deras kinesiska namn är Shi Yu respektive Zhao Yue.
– Jag är engelsklärare här i Peking, berättar Ulrika och Jessika förklarar att hon jobbar på ett privatägt, svenskinspirerat äldreboende i den kinesiska huvudstaden.
Som de flesta kineser är de mycket matintresserade och tar oss till en lokal krog med sichuanesisk mat. Dess namn är irrelevant, för det finns tiotusentals likadana i Peking, och ska en taxichaufför hitta just hit krävs dessutom ett adresskort med kinesiska tecken.
– Maten är mer kryddstark än den som brukar serveras hos er i Norden, förklarar de innan vi blir anmodade plats i ett litet enskilt kabinett på andra våningen.
Begreppet ”Fyra små rätter” existerar inte i Kina, inte heller ”Banan med glass”. Varje portion är rejält tilltagen och man kan inte få halva portioner.
– Idealet är att man är ett sällskap som går ut, och så beställer man minst lika många rätter som man är personer, förklarar Ulrika.
Nudlar i norr
Måltiden bör vara väl komponerad, det vill säga innehålla minst en tallrik kött, en tallrik fisk eller skaldjur samt en eller ett par tallrikar med grönsaksrätter.
Riset serveras oftast efter ordinarie måltid. Som utlänning måste man ibland säga till om att få det med övriga maten.
– Ris är populärt i södra Kina. Jag är född här i Peking och som nordkines föredrar jag nudlar, berättar Jessika.
Med oss under måltiden är kinesiskornas f d svensklärare Annika samt ytterligare en svensk turist. Vi litar på fotografierna i menyn och beställer en härlig tallrik med kryddstarka små kycklingbitar, en tallrik biff med grönsaker, en tallrik fräs- ta skalade räkor samt varsina tallrik broccoli, toufu och strimlad stekt kål.
Öl och varmt vatten
Till det väljer vi dandan mian, kryddstarka tunna sichuanesiska nudlar och som dryck öl respektive varmt vatten (det sistnämnda anses hälsosamt som måltidsdryck, berättar våra kinesiska matgäster).
Så snurrar vi på den speciella bordsskivan, så att alla kan ta vad de vill. Varje gäst har fått en liten skål att lägga mat i, men det är lika vanligt att man med pinnarna äter direkt från den gemensamma tallriken. Det kan kännas en smula ovant första gången att ”peta i varandras mat”, men man vänjer sig och artikelförfattaren har under mer än 25 resor i Kina endast en gång blivit magsjuk.
– Vi kineser imponeras när en västerlänning kan hantera ätpinnar. Men det är inget fel att be om kniv och gaffel, framhåller Jessika.
Kineserna är ofta väldigt toleranta mot oss utlänningar och glada när någon sökt sig till en lokal krog och kanske till och med prövar att använda ätpinnar.
Det finns dock ett etikettsbrott som man bör undvika.
– Är du ute med vänner är det helt ok att äta upp all mat. Men bjuder exempelvis en affärskontakt förväntar sig han eller hon att du lämnar litet på tallriken, så att inte vederbörande ska framstå som snål, förklarar Ulrika.
Värden bjuder
Måltiden är över och vi har inte lyckats äta mer än drygt hälften av de rikliga portionerna. Så länge vi är i Kina säger etiketten att kinesen bjuder.
HBL:s reporter smyger dock i väg till kassan, betalar och får ett kvitto på 222 yuan motsvarande drygt 30 euro.
Någon dricks förväntar man sig inte på lokal krog och vi får 78 yuan tillbaka på tre kinesiska hundringar.
På hotellrestaurangen hade motsvarande måltid kostat det mångdubbla. Inte minst kinesiskt öl är väldigt billigt på lokala ställen, från motsvarande två euro per flaska.
Återstår bara att skåla med våra nyvunna kinesiska vänner i öl och vatten. Den som vid klirret håller glaset lägst anses, enligt kinesisk tradition, vara artigast.
– Gan bei (Tom kopp)!