60 sekunder
Har man inte 60 sekunder för sin partner ska man nog bo ensam.
De sitter mittemot mig. Hålögda och uppgivna. Huden skvallrar om många vaknätter med Excel och spädbarn, eller kanske båda. De berättar om utlandsjobb och partnerskap. Om att den enas MBI har höjt den andras BMI och att jämställdhetskontraktet sket sig från start. De är slitna, men de har sett varenda en serie på Netflix och poddar om ouppklarade mord och kletiga morsaliv snurrar ständigt på i trötta öron. De har PT och pulsklocka, men de har aldrig någon tid tillsammans. Tills nu, när de går i terapi och har köpt sig en timme i min soffa för att just vara tillsammans och försöka reda ut vad som hände med attraktionen och motivationen att dela liv.
Det är en märklig tid. Vi skickar bilar till rymden, men vi har tappat bort parrelationen i det allt mer hypade familjelivet. Vi har blivit historiens bästa föräldrar, men vi ligger inte längre. Vårt föräldraskap är som ett all inclusive hotel och vi är personalen som inte tror att den behöver semester. Vissa tror på riktigt att barn behöver en reception som ständigt är bemannad, men det finns också de som bäddar provisoriskt på legogolv bara för att själva slippa närhet.
Precis som alla andra trodde de att det var en fas. En period i livet där det inte ryms eller behövs hångel och heta vibbar. Och att det bara är att svänga sig mot varandra igen när den sista blöjan är slängd, men då vill man inte längre. Gnället och gnatet har lagt sig som en hinna över hjärtat och man minns inte ens hur det är att vara två. Två som längtar och lyssnar.
Det är då de alldeles för dyra weekendresorna köps och en flytt till större känns som en lösning. Men jag tror inte att lyxrestauranger hjälper mot ensamhet. Jag tror inte att två dagar i Paris trollar bort bitterhet. Jag tror däremot på 60 sekunders-metoden. Den brukar jag slänga i bordet när de hålögda påstår att de inte har tid för varandra. Men har man inte 60 sekunder för sin partner ska man nog bo ensam. Om man däremot är beredd att avvara en minut per dag så finns det en öppning. På 60 sekunder kan man nämligen visa otroligt mycket kärlek och för dig med dålig fantasi så bjussar jag på min lista: häll upp två kaffe, rita tandkrämshjärtan på spegeln, ge morgontidningen, gör en fin smörgås, gå med roskisen, pussas mjukt i 60 sekunder, skicka en rolig emoji mitt på dagen, köp hens favorityoggis, tänd ljus, plocka skitiga sockor utan att svära, fråga om jobbet, svälj svidiga kommentarer, bädda ner din älskling efter maten och rör varandra så fort det går. Humor och omsorg är nästan alltid the shit!
Jag gör mig själv arbetslös, men ni kan komma och prata om taskig barndom och dumma chefer i stället. Välkomna!