Lokala beslutsfattare måste bära sitt ansvar för nationell säkerhet
SäKERHET Polisens storoperation i Åbolands skärgård kommer att sätta fart på diskussionen om behovet för staten att få förköpsrätt till strategiskt viktiga markområden och fastigheter. Det räcker dock inte. Våra kommunala beslutsfattare i synnerhet i strand- och skärgårdskommunerna måste vara vaksamma i planerings- och tillståndsärendena, samt inom miljöoch byggövervakningen.
Kommunala beslutsfattare strävar efter en stabil ekonomi och positiv uppmärksamhet för kommunen. Då en utländsk företagare för fram en fascinerande affärsidé och utmålar en vision om strömmar av turister är det visserligen svårt att hålla huvudet kallt. Att godkänna en detaljplan eller att bevilja undantagslov på företagarens begäran för att främja turism kan i sig te sig vettigt. Man vill visa sig dynamisk och hälsa ny yrkesverksamhet, samt de lovade arbetstillfällena välkomna.
Det skulle dock löna sig att skynda långsamt och att ställa sig vissa enkla, men vitala frågor: vad har företagaren för bakgrund, varifrån kommer de finansiella resurserna, verkar affärsverksamheten tillförlitlig och lönsam, har markområdet strategisk betydelse och lämpar det sig för ifrågavarande aktivitet. Att lyssna på det som lokalbefolkningen har att säga är också vitalt. Förhastade beslut som baserar sig på ofullkomliga eller till och med felaktiga uppgifter och bristfällig lokalkännedom kan leda till ett ur säkerhetssynvinkel dubiöst slutresultat. Det finns tyvärr redan många inaktiva eller på annat sätt tvivelaktiga turist- och andra anläggningar längs kusten och i skärgården, nära farleder och andra strategiskt viktiga områden.
Miljö- och byggövervakningen är också i nyckelposition. Olagliga byggnader och anläggningar kan medföra risker för nationell säkerhet såsom olovlig muddring, gruvdrift och andra typer av miljöomvandling på markytan eller under vattnet. Samtidigt äventyras miljövärdena och principen om likabehandling av markägarna.
Vaknar inte strand- och skärgårdskommunernas beslutsfattare och de bakomliggande politiska partierna måste man fråga sig huruvida det har varit klokt att gradvis försvaga statens tillsyn över planerings- och byggverksamhet. Priset för en överdimensionerad kommunal självstyrelse och för blåögda eller obetänksamma beslutsfattare kan visa sig bli mycket högt för oss alla.