Solopolitik eller samförstånd och samarbete

POLITIK Rubriken för Carl G. Weckströms insändare, det vill säga ”Utan vilja till samförstånd och samarbete förbättras inte samhället” (HBL 28.9), är det inget fel på. Och att han den här gången inte kokar soppa på Stalin och SFP (HBL 18.9) tackar smaklökarna för.

Men då Weckström tycker att den färska förtroendeomröstningen mot utrikesminister Timo Soini var att vända ”en ministers värderingar mot honom själv i akt och mening att återta partipolitisk makt”, fortsätter han med att helt missförstå situationens om inte allvar så i alla fall kärna.

Ingen kan hindra en minister att ta ställning och följa sina värderingar i det privata. Men som utrikesminister bör Soini i sin tjänsteutövning och under sina tjänsteresor hålla sig till Finlands officiella linje, till överenskommen politik.

Då egna värderingar står i strid med tjänstens och arbetsuppgifternas dito, bör man överväga huruvida man – Timo Soini – är i stånd att leva upp till arbetsgivarens förväntningar och krav.

Grundfrågan lyder: Är de egna värderingarna primära eller sekundära, i konfliktsituationer? Är man vegan finns det skäl att tänka efter ifall det kommer erbjudande om att bli jordbruksminister. En pacifist gör klokt i att vägra ta emot en försvarsministerpost.

Jag antar att Weckström som svuren kristen innerst inne nog förstår vad saken gäller; knappast ser han med blida ögon på präster, biskopar och församlingsanställda som lever ut alla sina privata värderingar och individuella uppfattningar i en salig röra.

Demokrati och politik kräver uthållighet, stryktålighet och tålamod. Det handlar om – som Weckströms debattartikel är rubricerad – vilja till samförstånd och samarbete. I fallet Soini innebär det i klartext, eftersom han gått med på att bli utrikesminister i Finland, att

han bör agera i samförstånd med den överenskomna politiken och i samarbete med de andra i regeringen, som följer Finlands linje.

Samförstånd och samarbete är det inte fråga om, då Soini gör som han själv vill och utövar sin (med Weckströms begrepp) ”egoistiska maktpolitik” sätter privata åsikter i abortfrågor främst och struntar i arbetsgivarens och tjänstens genom samförstånd och samarbete uppnådda värderingsramar.