Det gäller för alla att stå upp
Scenerna var tråkiga men inte särskilt överraskande. Och framför allt inte på ”byggställningsstadion” i Hagalund där en så kalllad pitch invasion är en barnlek att genomföra, i synnerhet om inte säkerhetspersonalen och myndigheterna är på sin vakt.
Det hela handlar givetvis om den del av HJK-klacken som andas våldsbejakande och negativa tankar. Att man gör det har en relativt liten grupp rötägg i en för övrigt tämligen skötsam supporterförening visat förr. Det värsta tilltaget skedde förra året då en totalt oskyldig restaurangarbetare misshandlades svårt i Tavastehus. Han fick bestående men i ansiktet och permanent nedsatt syn på ena ögat.
Det enda goda i det hela var att myndigheterna i samarbete med HJK fick fast den skyldige. Ett år ovillkorligt fängelse blev domen i tingsrätten och skadestånd på över 10 000 euro. Mannen i fråga hade anteckningar i belastningsregistret sedan tidigare vilket spelade in då den relativt tuffa domen förkunnades.
I Finland är som bekant straffskalan då det gäller våldhandlingar mild, det må handla om våldtäkter, misshandel eller överfall. Också mot den bakgrunden var markeringen tuff och nödvändig.
HJK fördömde omgående sina supportrars beteende i lördags och skickade snabbt ut ett pressmeddelande där föreningen meddelade att man fördömer våld i alla former.
I går meddelade HJK att man lyckats identifiera de personer som skapade kaoset i Hagalund i lördags. Och sanktionerna är tuffa. Alla som identifierats är portade från samtliga HJK:s matcher på obestämd tid. Det här gäller både hemma- och bortamatcher.
Detta var naturligtvis det enda vettiga HJK kunde göra i nuläget. Hur man i praktiken ska hålla rötäggen borta från matcherna är sedan en betydligt mer komplicerad fråga. Ett portförbud finns inte som begrepp inom finländsk lag. Det betyder att HJK inte kan räkna med myndigheternas hjälp i ärendet. Detta är något som föreningens egen säkerhetsavdelning måste lösa och sköta. Något som betyder mera jobb för ordningsvakterna på hemma- och bortastadion. Hemma i Tölö finns det väl ett visst hopp om att kunna hålla ligisterna utanför. Bortamatcherna däremot står långt utanför HJK:s kontroll. Klubben kan se till att de portade personerna inte får åka med i HJK-bussarna till bortamatcherna men om personerna i fråga väljer att själva fixa transport och biljetter är det inte särskilt mycket ”Klubi” kan göra åt det.
För att hålla dem borta från läktarna på obestämd tid – frågar någon mig kan de gott uteslutas permanent – krävs att den stora majoriteten reagerar unisont och kraftfullt mot packet. Här har HJK-gemenskapen misslyckats tidigare. HIFK också för den delen där bland annat ökände nynazisten Jesse Torniainen synts på läktarplats vid många tillfällen. Torniainen var mannen vars råa överfall ledde till att en man miste livet utanför Järnvägsstationen i Helsingfors i september 2016.
I viss mån kan det handla om rädsla. Vissa ”ultrasfans” hör till de som bekänner sig som anhängare till djungelns lagar, det vill säga anser att de starkaste och råaste tar och gör ungefär vad de vill medan de svagare främst står och tittar på. Men om hela den övriga gemenskapen skarpt vände sig emot rötäggen tror jag att det snabbt skulle få en effekt.
En större effekt än det att ordningsvakterna på något desperat sätt försöker hålla vissa personer utanför. Inte den lättaste saken att göra då stadion i Tölö saknar allt som heter modern övervakningsutrustning. I exempelvis England finns metalldetektorer och övervakningskameror så skarpa att de kan avgöra om hårfärgen är äkta eller inte. I Finland får väl ordningsvakterna förlita sig på några fotografier i jakten på att hålla oönskade personer utanför.
Det finns inom idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet alltid grupperingar som gillar våld, hot och kaos. Folk som tycker det är coolt gå med kommando- eller skidmasker på sig och skrika den ena dumheten efter den andra samtidigt som radarn hela tiden letar efter någon feltroende att slå på käften. De här personerna har jag några råd att ge.
Det finns massor med kampsportsklubbar där man i en övervakad miljö kan få utlopp för sin aggressivitet. Miljön kan också på sikt verka hämmande på aggressionerna man har. Eller så kan man försöka boka tid hos någon som via diskussion kanske kan hjälpa till. Är man inte intresserad av någotdera alternativet kanske lösningen att stå och banka huvudet, det egna och inte någon annans, i någon passlig cementvägg och kolla om det hjälper. Idrottsarenor är hur som helst alldeles fel omgivning. I synnerhet som den överväldigande majoriteten faktiskt kommit för att titta på idrott och inte för att mucka gräl.
Samma majoritet är det största trumfkortet i kampen mot huliganism, rasism och annat ofog. Om man i samlad trupp ställer sig upp på barrikaderna tar luften och utrymmet snabbt slut för de med de mest extrema idéerna på läktarplats.
Huliganismen är än så länge ett tämligen litet problem i Finland men det gäller att kväsa den i sin linda. Många länder har inledningsvis tagit för lätt på problemen och så småningom tappat kontrollen över ett eskalerande problem. Så långt ska det inte behöva gå i Finland.
Hittills har föräldrar med småbarn tämligen riskfritt kunnat ta sina avkommor på fotboll i vårt avlånga land. Så måste det förbli och för att det ska förbli så gäller det att stå upp mot dumheterna som dessvärre frodas inom vissa grupperingar.
”För att hålla dem borta från läktarna på obestämd tid – frågar någon mig kan de gott uteslutas permanent – krävs att den stora majoriteten reagerar unisont och kraftfullt mot packet.” JONAS VON WENDT
reporter