I Esbo växer barockföreningens verksamhet så det knakar
Esbo barock grundades av sex musiker som ville göra något för sin hemstad. Sakta men säkert har verksamheten vuxit.
Någonstans måste man börja. Mottot är som taget ur en handbok i entreprenörskap, men det visade sig också vara en fungerande maxim när de grundande medlemmarna i Esbo barock rf startade upp verksamheten 2015.
Sagan om föreningen går tillbaka till året innan, då musikerna Elina Mattila, Anna Pohjola och Laura Vihreäpuu, alla bosatta i Esbo, satt på ett kafé och tänkte att de ville bidra med något till kulturlivet i sin hemstad.
Elina Mattila är själv uppvuxen i Domsby och Karvasbacka och trots att hon har bott tio år på annan ort, både i Helsingfors och utomlands, visste hon att det var till Esbo hon ville återvända när det var dags att slå sig ner.
– Min släkts Esborötter sträcker sig tillbaka åtminstone till 1700-talet, säger Mattila som svingat ordförandeklubban i föreningen sedan starten.
Laura Vihreäpuu och Anna Pohjola har som så många andra flyttat senare till huvudstadsregionen.
– Det föll sig naturligt för oss att göra något för vår hemstad, säger musikerna med en mun.
Först initierade man kaffekonserter, men ganska snart började föreningens medlemmar också spela med i kantater och oratorier som genomfördes i församlingarnas regi. Och därefter har verksamheten bara vuxit.
Större kunnande, större sug
På senare år har nya barockgrupper
uppstått i allt snabbare takt på olika orter. Helsingfors barockorkester och Finländska barockorkestern har på det nationella planet gått i bräschen för utvecklingen, men flera lokala föreningar har också uppstått. Hur positionerar ni er i förhållande till era konkurrenter? – Vi tänker inte egentligen så mycket på vad andra gör utan satsar på att bygga upp vår egen profil. Det faktum att barockgrupper uppstått som svampar ur jorden visar ändå
på att det både finns ett större kunnande bland musiker och ett begär hos publiken efter mera musik som framförs enligt historisk uppförandepraxis, säger Elina Mattila.
Ultralokal prägel
Som stad präglas Esbo av sin geografiska utbreddhet och från början har Esbo barock velat verka överallt i staden.
Ett annat av Esbos särdrag är närheten till Helsingfors, alltså det faktum att hela huvudstadens musikutbud ligger på i bästa fall en kvarttimmes avstånd med tåg. Enligt musikerna är den hårda konkurrensen dock inget problem.
– Esbo är en kulturvänlig stad, som satsar mycket på kultur, har en stark kulturidentitet och kulturintresserade invånare. Samtidigt vill vi också nå den del av publiken som inte nödvändigtvis köper biljetter till gästspelen på Musikhuset eller som ens vet vad barockmusik är.
Man kan säga att verksamheten i Esbo barock har en ultralokal prägel. Återspeglas det här på något sätt i er repertoarpolitik? – Kanske inte direkt i styckeval, eftersom det inte finns särskilt mycket musik som skrivits i Esbo under barocken. Men det finns en del folkmusik, som vi har tagit upp på repertoaren.
I ett nötskal kan man säga att föreningen i dag har två målsättningar: att testa nya konsertformer och ta musiken till nya konsertställen.
De stora salarna i Esbo kulturcentrum och Sellosalen har man hittills lämnat därhän, medan man hellre har sökt sig exempelvis till Storkboet uppe i vattentornet i Gäddvik.
Sitt konstnärligt mest ambitiösa projekt hittills förverkligar man ändå i Sellosalen i Alberga på onsdag, då Sirkka-Liisa Kaakinen-Pilch leder ensemblen i ett program med en av Bachs Brandenburgkonserter och orkestersviter, en orkestersvit av Cristoph Graupner och Georg Philipp Telemanns Konsert för två violiner, fagott, stråkar och basso continuo.
Trots att Sellosalen också har en egen konstnärlig budget, har föreningen själv hyrt in sig i salen på egen bekostnad.
– Någonstans måste man börja, men det går ju alltid att utveckla samarbetsformerna och ta nästa steg när man väl har tagit det första.