Finns det ett liv efter WTO?

Om WTO slutgiltigt förlorar sin betydelse inom den internationella handelspolitiken finns det en stor risk för att skyddstullar och andra protektionistiska åtgärder blir allt vanligare. Även om WTO:s mekanism för att lösa handelsdispyter är långt ifrån perfekt har det ändå hittills lyckats förebygga den onda cirkel av protektionism och motprotektionism vi redan nu har fått se i USA:s handelsrelationer med såväl EU som Kina. Utan en sådan mekanism har enskilda länder som drabbas av protektionistiska åtgärder inga andra alternativ än att antingen ta förlusterna eller att ge igen med samma mynt.

För att WTO ska kunna återta huvudrollen på den handelspolitiska scenen krävs således en hel del kompromissvilja av världens tre ekonomiska stormakter. För närvarande syns dessvärre inga tecken på en sådan försonlighet, och därför är risken stor för att världsekonomin först måste genomlida en period av handelspolitisk turbulens innan tiden blir mogen för att återupprätta WTO-samarbetet.

Regeringen som leds av Juha Sipilä vill sitta på chaufförens plats när d et gäller att förnya arbetslivet – tyvärr till vilket pris som helst. Iltalehti Kreeta Karvala om att orsaken står att finna i att ett motsatsförhållande mellan fackföreningsrörelse och företagare antas gynna inte bara socialdemokraternas utan också den borgerliga regeringens valframgångar.

Om regeringen vill förändra arbetslivet måste den göra det, och inte hela tiden backa. Ilta-Sanomat om att det nu är FFC som ställer krav medan regeringen gnäller samtidigt som folket från sidan följer med det groteska skådespelet och arbetsmarknaden har blivit en gisslan i regeringens och fackföreningsrörelsen gräl.